Förändringens tider för Rio

Polisen hade ockuperat hans favela och slängt ut knarkligan som i två decennier styrt livet för de femtusen som bor på stenklippan ovanför stranden i Ipanema. Neguinho stod i ingången till en lunchrestaurang, just i den trånga gränd som knarkligan tidigare haft som sitt försäljningsställe. Han sträckte ut huvudet i gränden, tittade åt båda hållen och vände sig mot mig.

– Det är så förbannat skönt att de jävla snorungarna är borta. När de satt här med sina maskingevär i händerna så var de så tuffa. Trodde de hade all makt i värden. Nu är de ingenting, sa han.

Jag blev förvånad. Det är inte vanligt att invånarna i Cantagalo-favelan vågar prata så öppet. De flesta är oroliga för att polisen en dag ska upphäva ockupationen och låta ligan ta sig tillbaka. De som då varit lojala mot ligan kommer att belönas med fester. De som inte varit lika lojala kommer att få 24 timmar på sig att flytta.

– Allvarligt talat, jag är inte rädd längre. Om några år ska Rio ha OS. Den finns inte en chans att myndigheterna tillåter att ligan etablerar sig igen. Många av OS-gästerna kommer ju att bo här nedanför, sa Nequinho.

Han pekade ned på hotellen som sticker upp längs stränderna i Copacabana och Ipanema. Det exklusiva designhotellet Fasano, där Madonna bodde förra året, ligger endast några hundra meter från hissen upp till Cantagalo-favelan.

– Kom tillbaka om ett år så ska du se. Livet här uppe kommer att ha förändrats. Jag lovar dig, sa boxningstränaren.

Den utbredda korruptionen inom poliskåren gjorde att jag inte trodde på honom. Polisen i Rio har aldrig ockuperat en favela mer än i någon månad. Sedan har polischeferna saknat pengarna som ligorna betalar varje vecka för att polisen ska beskydda deras verksamhet. Men kanske hade Neguinho rätt? Guvernören tjänar ju betydligt mer pengar på att arrangera ett OS än att få förtäckta kampanjbidrag av den organiserade brottsligheten.

Ett halvår senare invigde guvernören en nittio meter hög hiss som förbinder Cantagalo-favelan med det fashionabla Ipanema. Ingen behöver längre gå de hundratals trappstegen uppför berget. Den bekväma hissen gjorde att nyfikna tog sig upp till favelan. En del var turister som njöt av utsikten. Jag ringde Neguinho och hörde om det var sant: hade turismen nått Cantagalo? Han var eld och lågor och bad mig se med egna ögon.

Vi bestämde träff i samma gränd som sist. När han fick syn på mig gick han glatt ut i gränden och pekade uppför fasaden till sin gamla favelakåk. Flera nymurade våningar reste sig mot skyn.

– Det här ska bli favelans första hotell, sa Neguinho stolt.

Han hade börjat göra om sitt smala hem till ett hotell. Tanken är att det ska bli sex våningar, ett rum per våningsplan. På toppen ska han ha en grillterrass.

– Mitt hotell kommer att ha den bästa utsikten i Rio, sa han.

I förra veckan ringde Neguinho. Grillterrassen är så gott som färdig. I nästa vecka ska jag dit. Det känns som om jag ska bevittna ännu en seger för Rio.

Henrik Brandão Jönsson är journalist, bosatt och verksam i Rio de Janeiro. En gång i månaden skriver han krönikor på kultursidan.

Nästa fredag:

Elna Svenle från New York