Magnus Linton

”De hatade. Om radikalhögerns måltavlor”

(Atlas)

Norska ungdomar på läger som försöker komma undan massmördaren Anders Behring Breivik. Ungerska romer under ständigt hot från nyfascistiska medborgargarden. Politiska mord och förbjudna muslimska symboler i Nederländerna. När Magnus Linton i ”De hatade” tecknar radikalhögerns måltavlor gör han det i tre avsnitt med rubrikerna Parasiterna, Ockupanterna och Förrädarna tre typer av fiender som pekas ut av de olika populistiska och högerextrema grupper som de senaste åren på allvar klivit in i såväl debatt som parlament runt om i Europa.

”Parasiterna” är exempelvis romer, minoriteter som funnits här i hundratals år, men som fortfarande och återigen på många håll diskrimineras och skiljs ut som andra klassens medborgare. ”Ockupanterna” är hotet om islamisering, både genom invandring och genom ”demografisk krigsföring”, genom att de grupper som framställs som icke-europeiska påstås snabbt föröka sig och ta över. ”Förrädarna”, slutligen, är de europeiska politiska ”eliter” som gjort de båda andra hoten möjliga genom vurmen för mångkultur och det ena med det andra, och det var som representanter för en ung generation ”förrädare” som de norska lägerdeltagarna på Utøya fick sätta livet till.

Det är inte särskilt svårt att förstå den omstridda diagnos som drog slutsatsen att dåden i Oslo och på Utøya måste ha sin grund i paranoid schizofreni. Måste man inte vara galen för att kunna utföra en sådan sak? För att uppfatta Europas tillstånd som en konspiration mot de egna rättigheterna och den egna identiteten? Linton menar till att börja med att Breviks världsbild, så extrem den är, knappast är en isolerad företeelse.

Det slående med Anders Behring Breiviks manifest är inte dess monomana galenskap utan dess mainstreama omvärldsanalys. Islamofobins alla schabloner – födslotalen, den dolda dagordningen, elitens tankekontroll, kulturens förfall, hyllningen av Israel vevas om och om igen och världsbilden ligger helt i linje med de partiprogram vars författare idag sitter i flera europeiska parlament.

Frågan är därför framför allt en gradskillnad: hur långt anses den här konspirationen ha gått och vilka medel är därmed rimliga att använda för att göra motstånd?

Det är en oerhört skrämmande bild av Europas utveckling som Magnus Linton ger, men han förmår på en gång göra den väldigt konkret och nyansera den, sätta in i sammanhang. ”De hatade” är en väl avvägd blandning mellan reportage och analys, mellan möten med verkliga människor och idéer, mellan aktualitet och eftertanke.

Det sägs ofta att den undersökande, mer djuplodande journalistiken alltmer sällan får resurser och utrymme nog i tidningarna utan är hänvisad till just bokformen är i alla fall ett fint exempel på en lättläst, angelägen sådan bok. Den är dessutom först ut i förlaget Atlas nya reportageserie ”Vems Europa?” och det bådar ju åtminstone något gott för framtiden.