Textil bildkonst ger ny energi

Text: Anders Mårtensson
Publicerad 20 januari 2012 6.30 Uppdaterad 20 januari 2012 9.50

Kultur.
Anita Örnberg Svenson har mött galleribesökare som fnyser åt den textila konsten. Avfärdar den som ”hobbyverksamhet”, eller ”frumtimmersgöra”. ”Men det här är verkligen en egen konstart”, säger hon, ”och den har fått sin plats i de fina salongerna, som Liljevalchs och Sjöhistoriska.”

Aoseum inleder konstvåren 2012 med bildkonst av Ninni Dahlbäck, Lund och Anita Örnberg Svenson, Åhus. Utställningen, med stark tonvikt på textila uttryck, öppnar i morgon lördag, med vernissage klockan 13-16 och hänger därefter kvar i kulturhuset till och med den 12 februari.

Elöverkänslig

Anita Örnberg Svenson berättar om sin väg till konsten. Hur hon tidigt – redan som tvååring – ritade mer eller mindre konstant. Drömmen om att bli pianist tog över genom tonåren, men hon hittade tillbaka, successivt och i vuxen ålder. Så, i början av 1990-talet, utbildade hon sig inom måleri och det textila skapandet.

– Och då fanns det mer tid. Jag fick problem med elöverkänslighet under 1980-talet, kunde inte vara kvar på jobbet och livet behövde en energi som jag återupptäckte i måleriet.

Det textila? 1998, eller möjligen ’99, besökte Anita Örnberg Svenson Galleri Hyttmästaren i Glimåkra där sju-åtta utställare presenterade sina arbeten.

– De kom från Täckleboda Broderiakademi med Elsa Agelii, textilkonstnär och pedagog, som grundare. Jag gillade det jag såg, och tänkte: ”Kan de så kan jag”. Det är min livsfilosofi; att alltid vara positiv och se möjligheter.

Egen teknik

Anita Örnberg Svensson beskriver sin teknik. Hon jobbar med grova bomullstyger, syr och applicerar på det som ska bli en bild, ofta av färgat siden. Andra verk kan vara skulpturala former på handgjort papper.

– Jag tycker om att experimentera, och har heller aldrig lämnat det traditionella måleriet. Det som är så roligt med konsten är att variera sig; att kunna jobba med olika material och uttrycksmedel.

Elöverkänsligheten begränsar. Inte i konsten, men självklarheter i det dagliga livet kan bli oöverstigliga hinder. Mycket har blivit bättre, med specialisthjälp i Skövde och ändrad medicinering. Anita Örnberg Svensson har en fungerande vardag och hon möter oftast större förståelse. Hemmiljön är anpassad, så klart, men hur påverkas hon i offentliga miljöer – som den på Aoseum?

– Det ska säkert gå bra. Styrelsen för Aoseum, och utställningsgruppen, hjälper till att hänga bilderna. De kommer också att tona ner spotlightsen och uppmana folk att stänga av sina mobiltelefoner i samband med vernissagen.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu