Fontane – värd att lära känna

NY BOK. Litteraturbok

Henrik Sjögren

”Theodor Fontane – förnuft och fantasi”

(Carlssons)

Från mitten av 1800-talet till början av förra seklet utvecklades i Tyskland (liksom på andra håll i Europa) en litterär tradition som parallellt och i förbindelse med den allt mer betydelsefulla dagspressen gestaltade det befintliga samhällets olika sociala mekanismer. Inte minst fick de ”passiva” företrädarna för den snabbt växande borgerligheten – kvinnorna, barnen, ungdomen – nu en egen röst i samtidslitteraturen.

Den för tyskarna kanske mest representativa företrädaren för den här epoken och berättartraditionen är den preussiske författaren Theodor Fontane (1819-1898). Som romanförfattare, journalist, utrikeskorrespondent (London), kåsör, debattör och kritiker är han än idag själva inbegreppet av den engagerade diktaren med blicken stadigt riktad mot sin egen samtid.

Av hans totalt 17 romaner domineras flertalet inte minst av sina medkännande kvinnoporträtt, vilket titlar som ”Cécile”, ”Grete Minde”, ”Frau Jenny Treibel” och ”Effi Briest” skvallrar om. Med sin enkla men konturskarpa prosa visade Fontane att den mer publiktillvända litteraturen (hans romaner publicerades oftast som följetonger i pressen) också kunde vara samhällskritisk och anspråksfull, i synnerhet om man betänker att hans verk skrevs mot fonden av Preussens och det tyska kejsardömets militärpatriarkala strukturer och hierarkiska ordning.

Varje sann cineast har väl någon gång avnjutit Rainer Werner Fassbinders hudlösa filmatisering av Fontanes mest berömda roman, ”Effi Briest” från 1895 – en för sin tid ovanligt frispråkig berättelse om äktenskapsbryterskan Effi, och på ett djupare plan en undersökning om förhållandet mellan individens frihet och kollektivets plikt; mellan kärleks- och hedersbegreppets olösta knutar. I övriga världen räknas Fontane hur som helst till 1800-talets stora realister tillsammans med en Flaubert, Dickens eller Turgenjev.

Kunskapen om Fontane i Sverige är däremot i det närmaste obefintlig, vilket tydligt illustreras av det faktum att just ”Effi Briest” är den enda roman som översatts. Författaren, redaktören och teaterkritikern Henrik Sjögren försöker nu råda bot på den värsta ignoransen genom att skriva den första biografin om den preussiske diktaren på svenska, ”Theodor Fontane – förnuft och fantasi”, som i tio fullmatade och illustrerade kapitel berättar om Fontanes liv och verk, hans plats i den tyska och europeiska samtiden och hans betydelse för eftervärlden.

Sjögren tecknar här ett gediget porträtt av en demokratiskt engagerad författare som allt tydligare förstod vikten av att inte bara gestalta den samhälleliga yttervärlden, utan också dess effekter på den mänskliga själens sammansatta natur och obetvingliga drivkrafter.