Bland mode och hemlöshet

Det är modevecka i Köpenhamn – den näst största i världen, bara Paris kommer före i antalet medverkande klädmärken och visningar. Som i alla storstäder är det dock inte alltid som det gyllene snittet råder på gatan. Inte ens hipstren från Latinkvarteren lyckas vara särskilt haute i den här kylan. Snön, som kom och smälte undan, gav staden ytterligare ett skönlitterärt skimmer, med tanke på hur mycket saga det redan ligger över den köpenhamnska arkitekturen, med alla sina torn och innergårdar.

Det händer mycket på den etablerade konstscenen nu, inte minst i vår: Toulouse-Lautrec visas på SMK, Statens museum for kunst i parken Østre Anlæg, och i februari kan vi se Hammershøi i det vackra palatset där. Dessutom bör man besöka Den Hirschsprungske Samling, fram till 10 april, för att se den i modern tid största utställningen av PS Krøyers verk.

I kontrast – jag är i sanning ingen sportmänniska – firades det danska EM-guldet i handboll på Rådhuspladsen för några dagar sen. Mitt kvarter var nedlusat med tv-bussar, helikoptrar och poliser. Det är väl trevligt, att folk kan finna lycka i en boll tillsammans.

Hunden och jag har annars utökat vår runda till att innefatta också konsthallen Nikolaj - alltså, vi går förbi, inte in – som huserar i en avkristnad kyrka från 1200-talet. För den som behöver informationen hänger en stor banderoll på fasaden, med texten ”I’m not a church”. Det är dock ingen nymodighet, läser jag mig till; redan 1805 upphörde det gudomliga mandatet, och gav plats för bland annat slaktarbostäder och huvudbibliotek. Gode Gud.

Nu för tiden hittar man där, förutom samtida konst, även den, åtminstone utifrån sett, pittoreska restaurangen Maven.

Nu tror ni kanske att ni slipper undan litteraturtemat den här gången. Någon kanske redan har hunnit andas ut. Så är det naturligtvis inte –Paludan Bogcafe, etablerat 1895 enligt deras hemsida, då som bokhandel och förlag, ligger på Fiolstræde i de gamla judiska kvarteren, och kombinerar som namnet avslöjar bokhandel med café. Och restaurang, verkade det som, när jag var där senast.

Tre våningar högt utgör det ett exempel på hur det kommersiella litteraturintresset i Köpenhamn skiljer sig från till exempel det svenska. Självklart finns det sämre ställen, men alternativen är fler här, och dit hör oräkneliga små och stora källarantikvariat, en spännande undervegetation i en av Europas vackraste städer.

Men, frågan är, kan man tala om skönhet och städer, när det finns uppenbara sociala problem, i svårt behov av uppmärksamhet? Det är först efter att man har bott i en stad ett tag, som den brukar vakna inför en, eller – det är kanske en själv som vaknar, och upptäcker de sidor som till en början inte har verkat så framträdande. Nu brukar det räcka med att gå och handla mat för att se hur utbrett hemlöshetsproblemet i staden är. Pant- och skrotsamlarna är många, inte minst i anknytning till de kommersiella blodådrorna Strøget och strædena.

På bakgatorna ser jag en ny generation unga svärma kring anmärkningsvärt billiga uteställen, gatorna utanför dränkta i piss och spyor. Neonljusen inne i danslokalerna skiner igenom ut, och de utifrån läcker in. Några av dem som fastnar inuti det dubbla skenet kommer förmodligen hamna här i närheten, på någon trappavsats, bortom räddning.

Det är så städerna fungerar, ja. Och det är så många bekostar sin egen biljett härifrån. I mina ögon är det olustigaste av allt hur konsumismens mekanismer fungerar, hur den är sanktionerad av myndigheterna. Det är en destruktiv design.

+ SMK, Statens Museum for Kunst.Ørstadsparken, för soliga dagar i väntan på våren. Paludan Bogcafe, Fiolstræde 10-12

! Copenhagen Fashion Week, pågår till och med söndag.

Nästa fredag: Henrik Brandão Jönsson från Rio, Brasilien.