Fängslande porträtt

KONSERT. Konsert

”Ack, Libertas!”

Konsert om Lars Wivallius med Martin Bagge, Mikael Paulsson och Ensemble Mare Balticum.

Kristianstads konserthus, Lilla salen, den 2 februari.

Lars Wivallius (1605-1669) kommer tillbaka till Kristianstad efter drygt 380 år, under behagligare former. Inte fängslad och utlämnad till allmänt bespottande utan gestaltad med bravur i Lilla salen av vissångaren Martin Bagge. En världspremiär som nu ger sig ut på turné.

När 25-åringen Lars Wivallius hamnade i Kristianstad var han inget oskrivet blad. Som son till en välbeställd bonde i Vivalla utanför Örebro hade han efter skolgången tillbringat ett år vid Uppsala universitet fyllt av krogbesök och sedan ”peregrinerat” ut i Europa, levt flott på andras tillgångar under falska adelstitlar, vältalig och språkkunnig, när han inte suttit i fängelse och där utvecklat sitt författarskap på vers och prosa i syftet att bli frisläppt. De båda vistelserna i Kristianstad 1630 och 1631 blev litterärt fruktbara.

Den tiden står i centrum när Martin Bagge berättar och sjunger sig igenom Lars Wivallius liv, med betoning på den olyckliga äktenskapshistorien här i trakten med Gertrud Grijp, dotter till adelsmannen Wullf Grijp på Björkeberga i Göinge.

Till sitt stilsäkra och briljanta framförande har Martin Bagge bästa tänkbara ackompanjemang, vår egen Ensemble Mare Balticum (förstärkta med Anna-Karin Henrell på slagverk) på sina tidstrogna instrument. Samt Mikael Paulsson på ärkeluta. Ute Goedecke i ensemblen medverkade även med sång. Hennes och Bagges röster blandades å det ljuvligaste i Wivallius kända ”Klagevisa över denna torra och kalla vår”, helt lysande naturlyrik.

Lars Wivallius är en tidig länk i en vistradition med Bellman, Taube och Vreeswijk. Henrik Schück, en av våra främsta litteraturforskare genom tiderna, drar i sin biografi över Wivallius ”En äfventyrare” (1918) en parallell med Frankrikes förste moderne poet François Villon (1431-1463): ”äfven han en tjuf och bedragare, men fyld av samma äfventyrslusta, samma öfversvallande lifsglädje, samma rika känsla för dödens hemskhet, samma vakna observation och samma fina natursinne som den förste moderne svenske skalden”.

Skillnaden var att Villon dog ung medan Wivallius efter sin sista fängelsevistelse levde i tjugofem år, inte skrev någon poesi utan blev advokat, en profession som han visat uppenbara anlag för under sitt tidigare liv.