Den radikale Dickens

CHARLES DICKENSNY BOK. I år är det Charles Dickens 200-årsfirande... Andra gången gillt för en rejäl Dickenssatsning.

Förra gången jag hade planerat något liknande var 2001. Då var det hundra år efter drottning Victorias död, det vill säga hundra år efter att den så kallade viktorianska perioden upphörde. Ett utmärkt tillfälle att försöka få skriva om Charles Dickens och de andra viktorianerna, tänkte jag. Och denna spekulation hade kunnat gå väl. Jag skrev bland annat ihop en lång essä om Dickens förhållande till Amerika, som jag planerade att försöka sälja till någon tidning eller tidskrift. Vad jag inte hade räknat med var Usama bin Ladin. Ingen hade räknat med Usama bin Ladin.

Över en natt blev 1800-talslitteratur kallare än isglass. Hela den hösten kom istället att domineras av olika ställningstaganden kring islam och terrorism. Kultursidorna politiserades, gamla stridsyxor grävdes upp. Men nu, 2012, ska det väl gå bättre? Även om det jäser både här och där i världen finns det i alla fall ingen bin Ladin längre som kan sticka försmädliga käppar i hjulen för ett firande.

I höstas smygstartade Jan Myrdal firandet genom att tillsammans med översättaren Lasse Lindström sammanställa ett urval av texterna ur Dickens tidning Household Words (som publicerades 1850-1859).

Jag passade på att lyssna till Myrdal under bokmässan i september. Tydligen är han åttiofyra nu, men kraftfull och välformulerad. Exempelvis noga med att understryka att Dickens, trots samhällsengagemang, inte var socialist. Genom att lyfta fram dessa tidningstexter vill Myrdal visa att Dickens var så mycket mer än romanförfattaren. Enligt Myrdal var redan romanförfattaren Dickens ute årtionden tidigare med nästan allt som Strindberg hyllats för. Skildringarna av arbetarnas villkor i ”Hårda Tider” föregick också Zolas skildringar av likande förhållanden i Frankrike.

Då alla bevarade nummer av Household Words omfattar nitton volymer utgör den föreliggande samlingen med översatta texter endast en liten bråkdel. Myrdal är ärlig med att betona detta. Han menar att visst kan urvalet mycket väl vara behäftat med viss myrdalsk slagsida, men det får läsaren ha överseende med och istället vara tacksam för att det faktiskt blivit en bok...

Frågan om vems bok detta egentligen är är egentligen än mer komplex. När Dickens producerade tidningen var alla bidragslämnare anonyma. Han dirigerade verket. Alla texter var inte skrivna av honom ursprungligen, men vid publiceringen så hårt redigerade av honom att verket fick en genomgående ”röst”. Tidigt engagerade sig Dickens i relativt radikala frågor, som kvinnans rättigheter, de vidriga förhållandena i industrierna, arbetarklassens tillgång till läsning, hur landsmännen härjade i Indien, kritik av slaveriet i USA och så vidare.

För Myrdal har arbetet med att genomläsa alla de tusentals sidor, som de nitton volymerna består av, känts lite som att ha haft tillgång till ”ett tittrör” i tiden. Det har nästan varit som en tidsresa till 1850-talets England.

Foto: z