En klassiker har landat

NY BOK. Romaner

Hjalmar Söderberg

”Förvillelser”

”Den allvarsamma leken”

(Lind & Co)

Svensk litteratur har haft en rik skördetid det senaste halvåret, Tranströmer, Strindberg och så nu Hjalmar Söderberg. De har alla tre var för sig signerat topprestationer inom skilda litterära fält, såsom priser, nyuppföranden och utgivningar. Av det senare utkommer i dagarna, äntligen, de två första volymerna av Hjalmar Söderbergs samlade skrifter, inalles tänkt att rymmas inom sjutton volymer.

Det är Lind & Co:s förlag som tagit på sig det förpliktande arvet och nu föreligger alltså ”Förvillelser” och ”Den allvarsamma leken” i två vackra grå- och rödfärgade band med Aladdins brinnande lampa på försättsbladet (en söderbergssymbol).

Förhoppningsvis framskrider i jämn takt utgivningen av resterande band. Må det inte bli som nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk, ett långsamt, försenat begravningståg, överlastat med noter och kommentarer.

I de aktuella Söderbergsvolymerna lyckas de två specialisterna, Bure Holmbäck och Björn Sahlin, i stort sett hålla sitt vetande i schack, men om jag säger att deras samlade kommentarer närmar sig Söderbergs texter i antalet sidor så får ni en bild av proportionerna.

För cirka trettio år sedan förvärvade jag på en bokauktion en liten elegant bok med rygg av skinn som visade sig ha tillhört författaren Albert Henning. Som krona på verket fanns i boken en dedikation från Hjalmar Söderberg till Oscar Levertin, mannen som Söderberg efterträdde som kritiker i Svenska Dagbladet. En sammanhållande länk i tiden, men också i idéerna. Jag skulle inte vilja byta ut någondera, ty båda vittnade om en utvecklad bokkonst, praktiserad på en diktares debutroman 1895 med titeln ”Förvillelser”.

Genom noter och kommentarer sätts Söderbergs roman in i en tids- och rumskontext, innesluter honom och får oss att bättre förstå den samtid han konstnärligt förvandlade med sin utsökta stilkonst.

Ett gott exempel är den utförliga redovisningen av hur kritiken mottog Söderbergs kortroman. Vi får en bild av hur Harald Molanders indignationsnummer till recension blev tongivande för de osäkra och tvingade ut diktaren till polemiska uppgörelser med Molander, som med sina skenheliga fraser tvingade Söderberg till en ny sedlighetsdebatt. Han hade att möta omdömen om boken som: ”Ett av de okyskaste alster av en svensk penna som i våra dagar smugit sig ut i marknaden utan förseglat omslag.”

I och med den här satsningen konstaterar jag själv att en klassiker återvänder.