Konsten och dess nya vägar

Årets utställning på Wanås består av tre delar, alla med utgångspunkt hos en konstnär som sedan tidigare gjort verk för skulpturparken. Utanför slottet, som ett inbjudande plakat, står Roxy Paines stora verk "Façade/Billboard", producerat för årets utställning.

Paine har inspirerats av ett träd som han kan se från sin bostad, som när solen går ned bakom det blir till en jättelik silhuett. Verket på Wanås är en skuggbild av ett träd, som vilar mot en stor stålställning som liknar den typ av annonsställningar som bland annat kan ses i Spanien. Paine har skurit ut sitt enorma träd i femton millimeter tjockt svartstål, bemålat det och utplånat alla spår av skarvar. Han lägger samma vikt vid ställningen, som är central för verket, som vid själva trädet, och hänvisar till sätt att kommunicera och marknadsföra från det förflutna.

Paine vill återskapa det naturliga, göra naturen till någonting artificiellt, kommentera vår bild av Naturen. I det här verket går han ett steg längre, hans träd ger bara sken av att vara del av naturen. Trädet är en tom och tvådimensionell efterlikning, det är Naturen som kuliss.



Den konstnär som tagit mest plats i parken är Anne Thulin, som i sitt verk "Double Dribble" placerat ut nio stora röda bollar i träd runt om i landskapet. Färgen, som kontrasterar mot naturens egna färger, är effektiv men verkets idé känns bara banal.

Den tredje delen av utställningen är den mest omfattande. Under ledning av professor Ann-Sofi Sidén har 16 studenter vid Kungliga Konsthögskolan, hon själv och lärarkollegan Annette Felleson genomfört en resa från Stockholm till Wanås. Alla inblandade valde sitt eget sätt att resa men samtliga gjorde det utan hjälp av motorer. Projektet, som döptes till "En Annan Väg", blandar högt och lågt men flera medverkande har lämnat intressanta bidrag.

Mikael Lindahl vill undersöka vad en plats kan berätta och använder sig i sitt verk "Foundations After a Building" av en sorts amatörarkeologi. Lindahl lokaliserade en gammal ruin i parken, helt övervuxen av mossa och sly, vilken han rensade upp. Han grävde sedan fram resterna och målade stenarna med vit färg. Hela projektet "En Annan Väg" är, i och med att det utgår från själva resandet, väldigt fysiskt, och Lindahl har valt att fortsätta på det spåret. Där de andra medlemmarna i projektet gör verk inspirerade av, eller i samspråk med, naturen försöker Lindahl besegra den när han går i strid med en naturlig process. Vad naturen gömt och begravt i glömska vill Lindahl göra synligt igen.



Jakob Ingemansson tycks vara den ende deltagaren i projektet som har intresserat sig för modern teknik och satt den i relation till naturen. Hans verk "E.T." ser med sina åtta stålarmar ut som en jättelik spindel där den lurar bakom en stor sten. Ingemansson reste utan karta och var därför enormt beroende av sin mobiltelefon för att kunna hitta och kommunicera med omvärlden. Han bloggade dessutom mycket via mobilen och funderade i sina texter kring ämnen som ekologi, teknik, nätverk och strukturer. I sitt verk har han omvandlat sina blogginlägg till binära tal som bestämmer hur armarna rör sig.

Malin Holmberg är något av Ingemanssons motsats. Inspirerad av Mayaindianernas tankar om färgers betydelse och en femte central riktning har hon skapat det mytiska och naturnära verket "I will stop loving you". Holmberg har sökt upp en nästan rund glänta i skogen omgiven av fem späda träd som hon markerat med en närmast självlysande gul färg. Den gula cirkeln blir till en offer- eller ritplats från vilken den förgängliga färgen successivt kommer att rinna bort.



Annette Felleson har ritat upp en rutt i parken som är en komprimerad version av den resa hon och Ann-Sofi Sidén gjorde genom Sverige på häst. Felleson har använt sig av 38 plaketter som var och en motsvarar en dag av resan. På varje plakett står namnet och koordinaten från en faktisk plats som hon och Sidén passerat och även ruttens riktning i parken är en kopia av den verkliga på hästryggen.

I Wanås kommer Felleson att rida den cirka en kilometer långa sträckan varje dag tills hon ridit samma sträcka som den genom Sverige ytterligare en gång. Det innebär att Felleson kommer att rida sträckan i parken ungefär tjugo gånger per dag och trampa upp en helt ny stig i parken.

Jag vet inte om någon av deltagarna i årets utställning på Wanås precis trampar upp några nya konstnärliga stigar, men det finns i alla fall flera goda ansatser till det.