Stämning av skräck och sagor

Vem som möjligen finns kvar, det kan vi omöjligen se. Dörren står öppen för tolkningar av analytiker och alkemister.

Det finns en tydlig, hårresande sannolikhet för något övermåttan gräsligt att förkroppsliga sig. Ungefär som i en sådan där märklig koreansk skräckfilm.

Jag vill gärna säga detta innan jag säger sagostämning. För de allra mjukaste akvatinttoningar och känsligaste ljusspel skapar precis det, sagostämning, med torn, jungfrur, riddare och märkliga djur (sebror, leoparder och bläckfiskar), precis som det ska vara. Men kreativitetens blomma har inte vattnats med dietcola utan med fluidum från djupare källor.

Att en kattgudinna har det litet skräpigt på golvet är inget bekymmer, men att hennes hem är en bur är ett högst besvärande faktum. Kanske är det så tillvaron ser ut: Så få gudomliga katter och så mycket kontrollbehov. Månne kommer sebrorna, de otämjbara, till hennes undsättning. Skynda!