Katastrofbistånd – och sedan?

Text: Svante Weyler
Publicerad 10 juni 2010 4.00 Uppdaterad 10 juni 2010 4.00

Krönika.
Det borde finnas rättvisa i världen. Och i så fall borde ett afrikanskt lag bli världsmästare i fotboll. Vad skulle en ny titel betyda för Brasilien eller Italien? Men ett guld till Elfenbenskusten! Eller Ghana!

Afrika är sprängfyllt av fotbollsspelare, stjärnorna spelar i fina fotbollsklubbar i Europa, men det har aldrig varit någon riktig ordning på landslagen. Dålig organisation, brukar fotbollsexperterna skylla på, och det betyder att spelarna går på inspiration i stället för taktik, leklust går före effektivitet, individualitet före kollektivt tänkande. För att vinna VM krävs organisation och det är inget man snyter ur näsan.



Det är som med politiken. Det är inte svårt att bygga ett parlament eller att starta ett politiskt parti. Afrika är fullt av parlament och partier. Men demokratierna kan plågsamt ofta liknas vid en skog av träd utan rötter. När det inte blåser ser det ut som vilken annan skog som helst, så fort det kommer vind faller träden som ingenting. Demokrati är en långsam sak. Fotboll också.

Här kommer vi in i bilden, ja inte alla vi svenskar, men vår främste representant på området, Lars Lagerbäck, som är ny tränare för Nigeria. Han var ju i massor av år framgångsrik tränare för det svenska landslaget. Som person förkroppsligar han det folkhemska i sina hängiga träningskläder, med sin måttfulla kulmage och sitt buffliga men rekorderliga sätt. Lagerbäck har gedigna insikter i hur man bygger ett framgångsrikt kollektiv av inte lika framgångsrika individer. Men det ska gå fort, han tillträdde för någon månad sen och nu börjar VM.



Katastrofbistånd kallar SIDA sånt, och det är den enda typ av bistånd som alla är överens om värdet av. När det brinner, när man dödar varandra, när man ska vinna VM, då ska Sverige alltid rycka ut. Men alla vet att det riktigt svåra kommer efteråt, när bränderna är släckta, när dödandet blir lågintensivt, eller när VM i fotboll är över. Det är då de varaktiga strukturerna ska byggas upp. Och hur det ska gå till har den svenska biståndsdebatten – och den internationella fotbollen – diskuterat i evinnerlig tid. Sanningen är att ingen vet svaret, alla metoder är prövade och underkända och det senaste skyttegravskriget mellan biståndsminister Gunilla Carlsson och SIDA kommer inte att medföra något nytt.

Tänk då om det funkar för Nigeria med Lagerbäck, om de blir världsmästare. Då kommer drömmen om de enkla lösningarna, om biståndet som kvick-fix att väckas igen. Om det sker, då lovar jag att jubla med alla de andra.

Men sen gäller det att komma ihåg hur svårt det är att bli världsmästare två gånger. Lika svårt som att ordna två demokratiska val i rad. Och lika viktigt.


Svante Weyler är förläggare, och har både rest i och skrivit om Afrika.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

100% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Katastrofbistånd – och sedan?"?
Genom att kommentera på Kristianstadsbladet.se så godkänner du våra regler
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu