Zigenarhetsen och en unik brevsamling

År 1950 donerade läkaren Erik Waller sin medicinhistoriska boksamling (mer än 20000 volymer) till Uppsala universitetsbibliotek. Fem år senare dog han, och biblioteket förvärvade då övriga delar av hans samlingar. Inte minst värdefull var en väldig samling brev och handskrifter, cirka 40000 dokument som sträcker sig från 1400-talet fram till 1900-talet. Vid millennieskiftet påbörjades det mödosamma arbetet att katalogisera denna så kallade autografsamling. Arbetet är nu slutfört och katalogen finns i digital form på webben: www.waller.ub.uu.se.

Valda delar av Wallers autografsamling presenteras i Biblis (nr 48). Många brev har läkare som både avsändare och adressat och självfallet innehåller sådan korrespondens omistliga uppgifter för den medicinhistoriskt intresserade, men breven lämnar även upplysningar om andra betydelsefulla händelser. Caroline Chevallier redovisar hur franska revolutionen avspeglas i några samtida brev och konstaterar att Wallersamlingen erbjuder "ett ovanligt brett utbud av fortfarande opublicerat och outforskat material". Särskilt variationen framhålls: dokumenten skildrar såväl avgörande politiska situationer som vardagslivets och vetenskapens bekymmer och möjligheter i brytningstid.



Expo (nr 4/2009) rapporterar om antiromska stämningar på frammarsch i Europa. I oktober 2008 efterlyste en italiensk borgmästare "en revolution mot zigenarna". I Tjeckien utgavs samma år publikationen "Den slutgiltiga lösningen på zigenarfrågan". Och i en opinionsundersökning i Ungern ansåg 58 procent att "zigenare har brottslighet i blodet". I ett mycket starkt reportage från Ungern synliggörs de praktiska konsekvenserna av dessa oroande tongångar.

Parnass (nr 4/2009) har tema trubadurer. Marianne Sandels skriver i en artikel om medeltida kvinnliga trubadurer, att själva ordet "trubadur" innebar en kvalitetsbeteckning: att bli kallad trubadur var ett erkännande. Per-Erik Brolinssons och Holger Larsens översikt visar att den uppfattningen kunde komma till uttryck ännu i 1950-talets Sverige, men under decennierna som följer blir trubadur synonymt med vissångare och kom att ingå i namnet Yrkestrubadurernas förening.



Utöver historik rymmer Parnass en rad porträtt av svenska trubadurer. I somliga hörs, om uttrycket tillåts, samma gamla visa som alltid, men Johanna Broman Åkesson övertygar med sin text om Povel Ramel. Hon menar att Ramels verk är "utmärkta som didaktiska exempel på hur språk /…/ kan struktureras för att få olika estetiska effekter" och illustrerar detta med stilprov och koncis analys.


+ Scandias nya hemsida är en guldgruva för historieintresserade: www.tidskriftenscandia.se. Gott om information och länkar, men bäst av allt: tidigare årgångar av tidskriften, från starten 1928 och framåsida är en guldgruva för historieintresserade: www.tidskriftenscat, finns att läsa. Ett utmärkt initiativ som fler tidskrifter borde ta efter.

- Har inte vänsterbråket om Arena (främst i Aftonbladet, men med kommentarer i DN, Expressen och flera bloggar) tagit orimligt mycket utrymme i anspråk? Eller är det bara från Kristianstads horisont som ännu en arenadebatt ter sig tröttsam?