Genom historien löper som en röd tråd myndigheternas försök att identifiera medborgarna. Om alla dessa försök och varierande identifieringsformer har den schweiziske historikern Valentin Groebner skrivit en högst spännande bok, som tar sin början i medeltiden och sträcker sig fram till våra dagar. Till största delen ligger emellertid fokus på europeiskt 1200-1600-tal.

Den största invändningen jag har emot denna bok är den usla titeln: "Personbevis. Passets födelse i medeltidens Europa", vilket får läsaren att tro att det endast handlar om medeltiden, vilket är en klar översättningsmiss från förlagets sida.



Groebner ägnar sig sålunda åt myndigheternas identifikationsmekanismer och särskilt intressant är hur man handskades med frågan om enskilda individers identitet under medeltiden, vilket får vår moderna nationalstat med moderna pass och passkontroller att te sig som synnerligen avlägsen.

Groebner uppmärksammar vilka medel som användes för att identifiera olika personer. Här framträder bland annat en brokig samling av porträtt, kläder, släktvapen, insignier och sigill och hur papper i form av dokument med särskilda märken blev allt viktigare som identifieringshandlingar och samtidigt banade vägen för passen.

Även människors hud användes för att kunna fastställa vilka de var och författaren ägnar ett helt kapitel åt konstgjorda och naturliga igenkänningsmärken bland vita renässanseuropéer men också andra befolkningsgrupper. Ett viktigt inslag i detta sammanhang är exempelvis hur spanska jurister och teologer vid 1400-talets slut påstod att barn och barnbarn till muslimer och döpta judar avvek ifrån den kristna "idealtypen". Denna katalogisering skapade en stereotyp kategorisering som på många sätt blev stilbildande för identifikationen av andra liknande grupper. Jag tycker att Groebner här får fram en särdeles viktig del av den politiska historien, hur statsmakter och stater tidigt försökte skulptera och skapa bilden av "de andra", hur dessa grupper inte tillhörde, eller hade någon självklar plats i det förmoderna Europa.



I 1500-talets Europa började så de moderna nationalstaterna att ta form allt mer och därmed ökade också statens kontrollbehov av enskilda människor. Tiggare försökte man förbjuda och genom att börja registrera tiggare uppkom en handling som vi är välbekanta med: identitetshandlingen. I Bern 1571 gick det så långt att registrerade tiggare som återvände till staden brännmärktes med ett järnkors, vilket var en praktik som ditintills endast använts på slavar. Tyska myndigheter var inte sämre i sammanhanget och kunde till och med gå så långt att man helt enkelt tog i beslag och förstörde lejdebrev, skyddsbrev och identitetshandlingar för zigenare, eftersom de inte gick att lita på och endast troddes kunna ha falska handlingar i sin ägo!

Just förlusten och utsuddandet av "medborgerlighet", eller det som i Sverige under början av 1900-talet kallades; "förlust av medborgerligt förtroende" är samtidigt en av de stora poängerna med Groebners bok. Det är svårt att inte beröras av de hårresande exempel han lyfter fram samtidigt som han pekar på hur denna process i det Västeuropeiska samhället fortfarande pågår och är långtifrån avslutad. Ögoniris, maskinläsbara pass, DNA-analys, digitala kropps-pass, och fingertryck som lagras i databaser är några av de identifieringsprinciper som det experimenteras med för tillfället och som med eftertryck visar att det är kroppen som till stora delar fortfarande är måttstocken och urkunden för vem en människa är, eller anses vara. I den bemärkelsen tycks vi fortfarande befinna oss i medeltidens samhälle. Det är bara teknikerna som har förändrats.



Myndigheternas kontroll och repression tycks bestå, men i rättvisans namn måste det trots allt understrykas att vi själva, särkilt efter 9/11, attentaten mot World Trade Center i New York, har visat ett stigande intresse för att låta oss bli "skamlöst" identifierade, att vi verkligen är dem som vi utger oss för att vara. Groebner är också en skarp iakttagare av myndigheternas skräck för identitetsförväxlingar och spioner och han beskriver hur svindlare, bedragare och falska budbärare till en inte ringa del påskyndade städers och furstars stigande behov av en formell byråkrati som reglerade identifieringen av undersåtarna.

Sett ur ett helhetsperspektiv är boken ytterst läsvärd samtidigt som man får en mörk tankeställare, vilket fick mig att tänka på att kontrollen över vem jag är egentligen inte ligger i mina händer, utan snarast handlar om andras definition av vem man är.