Kulturnatt på gränsen

Stora torg i Kristianstad. Fredag ska bli lördag. Många minus och förväntan i luften. Boskapsstaket utanför Pub Banken.

Det är vi som är boskapen. 50 meter boskap. I fållor står vi. Vi nakna apor. Påpälsade apor som pratar, vrålar, stampar, kelar och ylar. Vakter ser till oss. Vakter rasslar i staketen och kollar. Där sorteras en bort. För ung. Livliga protester.

Några har inte hittat båset. Några velar. "Va faaan?" Några firar. "Ja må han leva, ja må han leva…" Lyckliga dom som redan är inne i ladan där basgångarna sätter kroppar i rörelse. Dunkel, dunk och dricka. "Skål! Nu ska jag dansa." Kroppar blir svettiga. "Måste ut o svalka mig …" Det finns rast och samtalsruta. Inhägnade och vaktade som på en dagisgård står tunnklädda individer med glödande pinnar i munnen.



Min mun bolmar kyla. Jag lämnar Bankstaket. Går över torget. Taxibilar levererar köpåfyllning. Jag går till en röd vagn. I en rund rulle bröd trycker pölsemannen ner en värmande korv och jag går till Classtaket som ekar i boulevard- och storgatehörn. Kön är kortare. För lång för mig. Nu fryser jag. Korvvärme är kortvärme. Jag måste in någonstans. Några meter bort ligger Taste utan kö och staket.

En långsmal lokal fylld av fredagsfestande. Långt där inne står en man med en gitarr. Mannen kommer från Broby och heter Filip Olsson. Sjunger och spelar. Inte så många verkar bry sig. Men så… "Oh oh Här kommer kung av sand…" Ett tjugotal unga män och kvinnor ohar samfällt. Sång, stamp och klapp i "Highway to hell", "Kung i baren" och sångerna om kvinnorna. Stackars Gunilla som är ganska ful, Sally med Mustangen och den ständigt närvarande Alice (who is fucking…) Alla minns "summer of 69" fast jag förmodligen är den ende i lokalen som var född då. Filip utlämnar och utmanar. Publiken fyller i. "Jag vill känna din kropp emot min…"



En gitarr räcker väldigt långt. En gitarr låter många röster höras. En gitarr är makt. "This machine kill fascist", skrev Woody Guthrie på sin. Filips maskin är blå. Den dödar ingen. Den får män att falla i varandras armar. Gitarren får män och kvinnor hoppa runt i ring. Två män tar av sig i bar överkropp, spelar luftgitarr och pekar med två fingrar rakt upp.

Det är på gränsen, säger kvinnan som serverar. Visst är det på gränsen. Kultur på gränsen. Gitarren magisk. Visst, men en och annan öl bidrar och gör att fyllan låter bäst på Taste. "Var ska du sova i natt?" Filip drar igång sista låten. Ingen verkar särskilt desperat. Jag vet var jag ska sova och går hemåt. Dom andra. Dom går och ställer sig i en fålla. Klockan är ju bara ett.