Lönsamhetsjakten ligger bakom vinterns tågelände

Jag tycker det är såhär vintrar ska vara. Jag minns när vi åkte som barn på Göinges kullar, det var väldiga backar inne i bokskogen. Snirkliga. Aldrig raka. Det är svårt att köra rakt när naturen är i vägen.

Hade vi glömt det?

Naturen är i vägen för människans planer.

För kalkyler och statistik och detta fördummande snittänkande.

Lönsamhetsjakten som procent.

Vi vet nog alla hur det där gått till.

Om det nu bara är snö var tionde år så är det – procentuellt sett – ett väldigt litet problem med störningarna och då kan man – rent procentuellt investeringsmässigt – minska på de där plogtågen och de uppvärmda växlarna och den där personalen som ska borsta och… Varför satsa så mycket pengar på sånt som står olönsamt i tio år?



Det där är bolagiseringens fälla. Det är nedskärningar inom offentliga investeringar som ligger bakom de stora problemen med infrastrukturen i Sverige.

Genom att de ansvariga verken gjorts om och först bolagiserats och sen uppdelats bit för bit har en situation skapats där ansvaret för en olönsam väderlek inte längre finns.

För det är lönsamhetsjakten som är motorn.

När banverk och transportföretag hela tiden ska jaga minsta möjliga pris blir antalet anställda och antalet investeringar mindre. Speciellt för de situationer som bara råder några dagar eller veckor per år. Tåg är billigare att bygga om de byggs för snöfria perioder än om de samtidigt ska klara snöstormar.

Samhällskostnaderna blir enorma för de låga investeringarna.

Bara förseningar kostar 300 kronor i timmen enligt en utredning från KTH:s transportsystemanalys avdelning.

Samtidigt varnar Green Cargo, ett av de största transportföretagen, att man helt enkelt inte kan hålla industrin igång på grund av stoppade transporter.



I dag finns ingen samlad information om antalet förseningar. Men bara för Stockholm beräknas kostnader ligga på några hundra miljoner kronor.

Räknar man med att en miljon svenskar blivit försenade så blir kostnaden minst 300 miljoner kronor om dagen!

Läggs stängda industrier till är den ekonomiska förstörelsen efter två veckor uppe i miljardbelopp.

Det får man många anställda och många spårreparationer för. (1 miljard kronor motsvarar cirka 2500 nyanställda.)



Förra veckan beslutade regeringen att militär ska sättas in för att hålla spåren rena. Näringsdepartementets sakkunniga kanske också kan hjälpa till.

Jo jag vet att sånt där bara biter i efterhand.

När rasande resenärer av Pågatåg och bussar vägrar acceptera den ekonomiska logiken.

Det blir en skakning i bokslutet det året.

Men sen…

Ska vi verkligen slösa med snöplogar när det nästan aldrig är snö?

Ska vi verkligen ta från de gamla och sjuka för att ge till lok och nya spår? Ungefär så kommer det att låta om två, tre år så länge det bolagiserade lönsamhetsspelet får fortsätta.



Det går inte att tänka långsiktigt för den som ska jaga vinster här och nu.

Just därför ska vi diskutera andra mål med sånt vi alla behöver.

Som ett tåg mitt i vintern.

För vill det sig väl får även barnbarnen uppleva meterhög snö på Göinges kullar.