Ivar Kreuger (1880-1932) var ett geni. Han föddes och växte upp i Kalmar under borgerliga förhållanden. Efter civilingenjörsexamen i Stockholm for han vid förra sekelskiftet till USA, varifrån han importerade tekniken armerad betong till Sverige. Hans byggföretag Kreuger&Toll uppförde bland annat Stockholms stadion inför OS 1912.

Men det är inte detta Frank Partnoy, professor of Law and Finance i San Diego, uppehåller sig vid i sin bok "Tändstickskungen Ivar Kreuger – århundradets finansskandal". Där är fokus hans sista tio år och hans insatser och tillkortakommanden på den internationella finansmarknaden. Kreuger utnyttjade att det i USA fanns ett kapitalöverskott och i Europa ett kapitalunderskott. Han fick så gott rykte att amerikanska banker hellre använde honom som kapitalöverförare än att gå direkt på bräckliga europeiska regimer.



Kreugers affärsidé var att låna ut pengar i Europa till en högre ränta än han behövt betala i USA. Därtill kom, som grädde på moset, att hans lån till europeiska stater hade som villkor att Kreugers företag fick monopol på att tillverka och sälja tändstickor i vederbörande land. Tändstickor, denna nödvändiga produkt där man kunde höja priset utan att någon märkte det. Till exempel genom att minska antalet stickor i asken.

Kreuger var inte så varsam med sina företags bokslut. De var minst sagt friserade, men ofta inte värre än andras i det glada tjugotalet. Så kom den svarta oktoberveckan 1929 när luften gick ur börsen på Wall Street. Kreuger höll länge uppe sina börsvärden genom höga utdelningar på sina papper. Utdelningar som inte hade någon motsvarighet i realekonomin. Hans friseringar övergick till falsarier. Hans nerver blev allt sprödare trots ett iskallt yttre.



Till slut fanns det inte flera möjligheter att i krisens USA få fram kapital till dessa utdelningar. Kreuger var vid vägs ände. Han hade kunnat hoppa av i tid, men av någon anledning fortsatte han sin hopplösa kamp. I mars 1932 sköt han sig i Paris. Hans lillebror Torsten ville aldrig tro att det var så; Ivar Kreuger blev mördad. Men det är svårt att hitta potentiella mördare.

Ivar Kreugers framgångar och hemlighetsfullhet gjorde honom till en mytisk gestalt. Småsparare i framför allt Sverige och USA förlorade sina pengar på honom. Jag vet från min egen släkt att aktiesparande kom i vanrykte efter Kreugers fallissemang. Efter Kreugerkraschen blev somliga rikare än förut, inte minst familjen Wallenberg som till reapris köpte upp "spillror" från konkursboet som LM Ericsson, SCB, SKF, Tändsticksbolaget. Många fler blev fattigare.

Partnoys bok centreras kring affärerna i USA, inte minst Kalmarbakgrunden försummas eller missuppfattas. Europa kommer i skymundan. Det är min ena invändning. Den andra gäller myllret av detaljer och teknikaliteter som döljer helhetsbilden. Framställningen skulle behövts ha stramats upp. Fortfarande är bankdirektör Lars-Erik Thunholms "Ivar Kreuger" från 1995 den bästa källan för att förstå gåtan Ivar Kreuger.