Tecken som går sin egen väg

Akt ett. Scen ett. Exteriör: rymden i dagsljus. Ni har fötts till denna värld intet ont anande. Så fel det blev.

Ordbenet är kopplat till lungbenet, som sitter ihop med hjärtbenet, som sitter ihop med vadfanbenet, som sitter ihop med internetbenet.
Efter drömmen vaknar fåglarna och öppnar sina bröstkorgar för solen. Det blänker, blänker över Dresden.
Efter sina skurkstreck kastar Berlusconi små rökbomber på marken och vill försvinna med ett elakt skratt, men han står kvar, magiskt löjlig.

Melodifestivalens fyrverkerier söker sig ner som rötter i narkomanens arm. Vi kommer aldrig förstå varför vissa träd ibland växer underjord.

Äcklets Ahmadinejad förcancrar ett helt land. Vi måste vara med Iran.
Dialektal man på café viftar bort faran med giftfabriker i städerna "Stauten chänar femti miljoner i skattor och de hindrar svartklobbarna".

Älskar att påven är så lik "Regan" i Exorcisten

Jag erkänner. Har precis betalt min hunds medlemsavgift till Odjursföreningen. Och hans kompisars.

Sverige ut ur Afghanistan! Sverige ut ur snön!
Tema: Författarvåld. Jack Kerouac blir vid ett tillfälle illa misshandlad utanför San Remo Bar i New York. Berömmelsen har blivit för stor.

Paris 1938. Samuel Beckett blir svårt knivhuggen i bröstet av en hallick. Inget åtal: Beckett fattar tycke för den artige gärningsmannen.

Antonin Artaud blir, precis som Beckett, oprovocerat knivhuggen. Paris. Hallick. Men i ryggen, som ton-åring.

Idroscalo di Ostia utanför Rom, 1975. Pier Paolo Pasolini misshandlas till döds. Körs över av en bil. Hjärtat exploderar.

Jan Guillou läxade precis upp Jens Orback om kriget i Afghanistan i P1

Läser Moberg och Greider. Göran, du stannar väl hos oss?
Alltså vinter, sockerspunna helvete av tystnad, ge oss nu en värmebölja inifrån.

Medelklasshemmet avskyr kontorstimmarna. Deckarböckerna på soffborden går under av ensamhet. Fåglarna som tittar in heter Seppuku. Harakiri.
Mina föräldrars granne minns felaktigt att pappa fäste FNL-flaggor på hustaket i den lilla sovorten. Det är en bra historia.

Gästtweet av Kristofer Flensmarck: Jag hatar den här skogen där troll tomtar korpar skuggor hat inte finns.
Jag kan minnas smeten av sol och dammvatten, förtjockat med glänsande fläckar av grodyngel och den grönskande sörjan runt omkring mig

Blandad med allt det ljusa, så att tiden tillåts komma in och försvinna samma väg ut. Den här världen, jag vet inte exakt men den bränner

sig ned genom lager efter lager och man vet inte vilken hud den har, vilka tyger, men slutligen vidgar sig ett hål runt om dess självt

Jag står här mitt i trafiken av din vakenhet och undrar när allting ska stanna upp, om du kommer att ändra riktningen på alla bilar

innan jag blir överkörd av en stor otäck lastbil från de nordliga vidderna.

Efter bara 10 sidor i Akademibokhandelns bokreakatalog hittar vi inte mindre än 3 böcker om/av/med Bobo Dylan. Vad är grejen? 2010?
Åh herregud, det var det vackraste någon sagt till mig. Europanätternas tystnad. Europanätternas tystnad.
Moderfiktionen Drömmen och allting i dess mage, också rymden. Vad lyckliga vi är med detta alfabet.
När ni ändå är ute och bokreahandlar, titta efter Le Grand Ecart (Det förtvivlade hjärtat) av Jean Cocteau. Kanske världens finaste bok.

Om man tar bort alla vägar, flygplatser, köpcentrum, reklampelare, tevekanaler, så förstår jag hundens blick som riktas mot mig lite bättre.
Efter mänskligheten, om man använder stora ord, vill jag ha en dag på stranden. Boksidorna blåser i solen. Jag visste att kroppen var blad.
Tema: Vi har nätterna framför oss, innanför oss. Fem korta texter.

Man hör genom öppna fönster hur människorna äter, diskar, pratar. Värmen från innan sitter kvar i huden. Solnedgången spiller ut.

Fönsterbränderna i den största kvällen. Duvorna som landar innan de antänds. Underifrån ser allt ut som på film, fast vi är filmen.

Det finns ett ansvar i folkligheten. Små andetag från oss och fåglarna, oss och tjuvarna. Rökpelare av använt ljus återförs till rymden.

Orangeskitsamma, det blir bra, vår dna förbrukar sig självt i det mörknande, skruvar sig kristalliskt i kroppen. Här finns allt.

Det här är din minsta sömn, inför allt det stora, så du sträcker en arm ut ur drömmen och rör. Allt du rör blir ljust i morgon.
Tre gästtweets av Kristina Sigunsdotter:

Aposematism. Jorden avskräcker mig med sin blotta uppsyn.

Du följde avtrycken från jeansen som om de var kartor av staden. Den verkade främmande för dig. Ta på mig, sa jag fast du redan gjorde det.

Improvokativa romantiker. När halas flaggan? Den halas aldrig.

BBC/DN: Berlusconi har fått 587 besök av polisen, varit inblandad i 2.500 förhör och betalat 1,7 miljarder kronor för advokathjälp.

Av mina italienska vänner har INGEN röstat på den där mannen. Snart kommer det nog fram att 20 miljoner ital. existerar endast som röster.

Visste ni att Berlusconi inledde sin karriär som smörsångare i semesterorten Rimini? Hitler började, som bekant, som konstnär.
Tänk er strömmen till en stad, om den hade letts någon annanstans, eller om den kom i vågor, som en tsunami, föreställ er detta från luften.

Det blir något slags poetisk force majeure: Du går inte till jobbet i morgon om du inte har något att tillföra mänskligheten.

Så i revers: han möter honom, andfått: "Jag har sprayat BANK på kyrkan och KYRKA på banken".

Ni läser era tidningar, äter er lunch. Ni låter blicken svepa över världen. Detta liv, tjänsteman, är du stolt över.

Du går i staden och närmar dig hjärtat. Det finns så mycket du inte vet, som du aldrig har sett, som pojkarna på litium med fjärilar dolda

i kinderna. Och du som inte ens känner dina egna barn, det var länge sen ni sågs, du vet inte vilka stora språk de talar. Hur de helt utan

din hjälp blivit vackra. Andliga utan någon jävla gud, utan hat, slag. Barnen morrar med ögonen, akta dig!

Och som en ung dum en gång sa, 'ta på mig, såhär, så, ta där. Veckla ut den där blomman, lägg dig mot mitt bröst så tätt du kan och lyssna

på kroppens bladblod, hur det rör sig, små glänsande populationer i den grunda underjorden strödd med ljus, du kan se in i halva mig.'

Så, skäms arbetsgivare, politiker, fyrtiotalister, myndigheter, bankirer, ekonomer, över fullkomligheten i ert spirituella lösdriveri.

Inga jävla nebulosor finns på grund av er.
Det sägs att kulturfrilansarnas arvoden inte höjts sedan sjuttiotalet. Undrar hur det hade sett ut om det också gällde poliser, läkare.
Centern under fyra procent. Den enda som blir förvånad är Maud.
Region Skåne, kan vi få siffror på hur ni skötte hemlöshetsproblemet i vinter?

FLASH Region Skåne saknar helt statistik över hemlösa. Det betyder att problemet inte heller diskuteras i regionfullmäktige.

Carl Bildt tar Sverige köksvägen in i Nato
Ute vid kusten. Landskap och arkitektur är precis samma som när jag var fem. Det är som att gå in och ut genom drömmen.

En gång för alla: Öppna gränserna. Det är dags för fri invandring. Sverige är stort.

Det finns inget nationalarv, inget kulturintresse och inga ekonomiska strukturer som motiverar stängda gränser el. fördelar för sk infödda.

Armenska folkmordet: Det finns en punkt när varje nation måste acceptera sin egen historia. Och det är allt vi begär av Turkiet /H. Berman
Alberto Moravia pratar på Pasolinis Begravning. 'Vi har förlorat en poet, och på ett sekel föds bara tre eller fyra'.
Man ser på boken. Man stänger den. Man öppnar den igen. Man tittar i den. Man läser detta:

Abdallah, din sträng av gläns från munnen, din mun som mumlat mig i sömnen. Nu är det du som faller ur din egen kropp.

Lifterskan: Kom så drar vi linor mellan ebb och flod.

Och han förstod. Han var den skyldig till så lite blod, en blek, kort stund av solen återstod.

Lifterskan: Du talar som en mjuk klang av tång, sjögräs på svarta stenar, blåvalsång.

Kanske drömmen spyddes upp med tårar, från någon skadad stad, barn på bårar, änglalika dårar, allt som återfinns i oss, er, vintrar, vårar.

Lifterskan: I staden är Gud en fähund och det ryker ur invånarnas hål, som om de vore vulkaner, spyende stålverk, brinnande svål.

Där någonstans, i skillnaden, ligger döttrar och sover med skelett. Här diktar djuren, som i flickornas hudar man klätt.

Lft: Varför låter det så vackert om staden? frågar passerande skepp. Jo folket har klockspel istället för lungor, munspel istället för läpp.
Kära svenska söndag, jag är dammsugaren och du är innehållet.
I natt skär du skogarna till fina blad, i hastigheten: blad, långsamheten: blad. Sidor om oss som vuxit som ekar, gran.
Har aldrig älskat specifikationerna i macholitteraturen. Så fort Henry Miller fick stånd kände han sig tvungen att informera hela världen.

Beatnikarna Zen-tjuvkopplade samlaget i böckerna, så att konservativa kristna raidade tonårsrummen på jakt efter familjens Onan.

Och vilken skimrande generation skrev Allen Ginsberg inte om? Det blev rättegång efter Howl, Amerika tålde inte att dess ungdom lät sig:

rövknullas av heliga motorcyklister och tjöt av glädje och sög och sögs av människoserafer, sjömän, smekningar av atlantisk, karibisk kärlek

Alltså, ur Allen Ginsbergs 'Howl', 1956. Min övers.

Energin i det skrivna sexet tjänade således olika syften: Miller ville mytologisera, förmanliga och Ginsberg presentera den nya ickeunder-

-kastliga ungdomen, modern och fritänkande i det vansinniga atombombamerika. Att det sen ledde till gycklande batikhippies med

dreadlocks och vikingtechno är, helt och hållet, en annan (mörk) historia.

Haha, fick precis papperspost från Google. Tänker på Simpsonsavsnittet när de får besök av två män: "Hi, we're from the Internet".
Jaha, Lars Vilks. Så du kissade på elstängslet?

Åh herregud vad svensk media knarkar Vilks. Ett sånt Ilandsproblem. Kvinnor får fortfarande sämre lön än män, ägna er åt det istället.

Vi har både ett kungahus OCH hemlösa, samtidigt. Ägna er åt det istället.

Berlusconi kallar journalisten med de obekväma frågorna för bortgjord antidemokrat. I kavajfickan glöder hans clownnäsa intensivt rött.

Fick ett raksår omsorgsfullt tvättat och omplåstrat på falafelstället. Någonstans på mitten möttes min rördhet och hälsovårdsmyndigheten.
Hejdå Korutürk, hejdå Carl Bildt. TTYN.

Säkert vårtecken: trancetechnogrannen förfestar klubbhögt med öppna fönster.
Roas som ett barn när den arabiske trollkarlen på min gata gör sitt mynttrick. Han borde ha en svan runt halsen, en stad i famnen.

Ni som ännu inte läst Åsa Nelvins 'Gattet. Sånger från barnasinnet', borde verkligen göra det nu. Den är oerhörd.
Låt oss tala om rymden

De säger att motsatsen till kosmos är kaos, att universum inte har något naturligt eller privilegierat centrum.

Det är ganska mycket begärt. Som svensk är man kanke inte riktigt mogen svaren. Vi som inte ens vågar visa vad vi känner.

Men hur ser Sverige ut från rymden? Blått av TV från alla fönster.

En ensam man som bakar bröd, hjärtkirurger som kör buss, folk som tapetserar om för att byta ekot av sin tystnad.

För fan, vi hade kurbitsen! Vad hände sen?

Vi hade Moberg och Merkurius.

Sonja Åkesson och solen.



Paul Andersson och knarket.