Jag kan tänka mig att Sofia Stenström stött på vissa problem vid översättningen av Elfriede Jelineks ungdomsdikter, "under morgonens bila", skrivna i tjugoårsåldern, i studentupprorens sena sextiotal. Särskilt upproriska är inte dikterna, i alla fall inte med politiska förtecken. Snarare då mot språket, de saknar interpunktion, är fulla av överklivningar, avbrutna satser, djärva bilder – och säkert svåra att ge en motsvarighet i ett annat språk.



Stenström har dock gjort ett urval, vissa dikter har väl varit omöjliga att ge ett någorlunda motsvarande innehåll och språk på svenska. Men några gånger verkar hon ha funnit samma effekt i svenskan utan att göra avkall på innehållet. "vet" och "vit" är snarlika, om än inte alltid identiska i de båda språken. Översättningen blir:



vi

två trådar

efter sländan

dansar

den ena röd

den andra vit

/…/

i nöd

dansar vi

den ena röd

den andra vet



Så uppsluppen är Jelinek på många ställen i samlingen. I "vinter", en av flera årstidsanknutna dikter, lyder en strof: "fagraste mö / lägg ditt aftonnylle / i lut / för att blekas / ty det är dags / för den lilla kappan …".

Munterheten hotas dock ofta av att dras ner i en spiral av drift och ångest och blod. Det senare blir ju den tematik Jelinek låter komma till uttryck i sin prosa och dramatik. På sätt och vis kan dikterna ses som fragmentariska förövningar till de senare verken. En strof i "natten lisa" pekar åt det hållet:



lisa kastar upp och står buskfull

av hallon lisas skugga kastar flodbädden

råttorna in i skötets skugga ti

ga stjärnan i nattens hallonsaft

stiga stjärnan blommar på lisas buske

lisa är röd men lisa är också apelsinröd

köttgula



Det är även ett bra exempel på språkhanteringen.



Titeln och titeldikten lovar heller inte någon ljusare tillvaro, även om solen avrättas till rytmiska slag med glödande trumstockar: "ta ram ta ram ta ram ta ram", offerliknande. Riter och myter anas ofta i dikterna, men bara anas.

Sällan fullföljs en tanke, snarare närmar vi oss drömmens ibland abrupta scenbyten. Därför är det ingen överraskning att Arthur Rimbaud hedras med en dikt, liksom konstnären Paul Klee. Båda har skuld i surrealismens inflytande på Jelineks dikter. De har inspirerat till det laddade bildspråk som utgör den främsta behållningen vid läsningen.