Muslimska par och Lindegren som present

Nya numret av Invandrare & minoriteter (i&m, nr 1/2010) handlar om islam och muslimer, huvudsakligen muslimer bosatta i Sverige. Inledningsvis gör Jan Hjärpe, välkänd professor i islamologi, en distinktion mellan demokrati och etnokrati. Han höjer ett varningens finger för att etniskt grundade utestängningsmekanismer blir allt vanligare i demokratier: "Om man i den politiska debatten ställer krav på etniska markörer för politiska rättigheter, medborgarskap, rösträtt och så vidare då är det inte demokrati det handlar om utan etnokrati."

Men, som Hjärpe påpekar, helt lika rättigheter medger ingen särbehandling. Och ibland kan särskilda kollektiva rättigheter vara nödvändiga, "just för att värna om minoriteter". Hjärpe kommer inte med några konkreta exempel, men andra artiklar ger vid handen att såväl nödvändighet som rättigheter är svårtolkade och inte alldeles oproblematiska begrepp.



En stötesten är religiösa uppfattningar som kolliderar med sekulära normer och lagar. Religionsprofessorn Ann Sofie Roald skriver om synen på äktenskap och skilsmässa. Vigselrätten gör det möjligt för muslimska par i Sverige att gifta sig enligt islamisk familjerättslag. Om mannen och kvinnan har ett traditionellt islamiskt äktenskapskontrakt leder inte en svensk skilsmässa automatiskt till en islamisk.

Också Roald utfärdar en varning, men med delvis andra förtecken än Hjärpes: "Genom vigselrätten får muslimerna /…/ signaler om att det kollektivistiska familjemönstret, där mannen har en starkare rättssäkerhet än kvinnor, är acceptabelt i det svenska samhället".



Lyrikvännen (nr 1/2010) tar sig an Erik Lindegren. Håkan Sandell skriver klarsynt om Lindegrens debutbok, den av honom själv ratade "Posthum ungdom", medan Lasse Söderberg berättar om när han fick Erik Lindegren i födelsedagspresent. Inte en bok utan personen. Söderbergs mor hade frågat sonen om han önskade sig något särskilt när han blev myndig och när han svarade "Erik Lindegren" tog hon honom på orden. Hon var bekant med Lindegren sedan gammalt och när dagen kom satt han där med kaffe och konjak.

Daniel Möller lyfter fram Lindegrens komiska ådra i en text om poeten som patafysiker. Dessutom publiceras dikter som tidigare varit tryckta i tidningar och tidskrifter. Gräver man ännu djupare i tidskriftarkivet kan man finna ytterligare prov på Lindegrens humor. I tidskriften OBS skrev Lindegren 1954 en dikt, efter Goethes berömda förlaga, med adress Bo Setterlind.

Den finns visserligen inte med i Lyrikvännen, men förtjänar spridning:



Über allen Gipfeln

Ist Bo,

In allen Wipfeln

Spürest Du

Nur ein Kuh,

Die Engelein melken im Walde.

Warte nur, balde

sagst Du auch Muh