Surrealistisk resa till en annan värld

I mitten av sjuttiotalet var författaren och regissören Alejandro Jodorowsky en kultfavorit bland tusentals hippies och intellektuella världen över.

Han var författaren till en rad experimentella teaterpjäser, var en av grundarna bakom surrealistgruppen Panic samt stod bakom regin på tre mycket omtalade långfilmer, och i jakt på nya utmaningar gav han sig på sitt mest ambitiösa projekt någonsin: en filmatisering av Frank Herberts episka science fictionroman "Dune".



Med välbärgade finansiärer bakom sig kunde Jodorowsky påbörja arbetet med vad som då spåddes bli en av de dyraste och mest spektakulära science fictionfilmer genom alla tider. Han anlitade Salvador Dalí att porträttera en av rollfigurerna och var även i kontakt med Orson Welles och Mick Jagger.

Pink Floyd var tänkta att stå för soundtracket och Jean Giraud (Moebius) samt H.R. Giger för design och storyboard. Den färdiga filmen beräknades bli upp emot femton timmar lång, men just som förberedelserna inför inspelningen var klara drog sig finansiärerna ur och allt gick i kras. Först 1984 kom filmen äntligen ut, då i regi av David Lynch. Det blev en stor publik- och kritikerflopp.



Även efter det misslyckade mastodontprojektet var Jodorowsky oförmögen att släppa science fictiongenren. Tillsammans med Jean Giraud, arbetandes under pseudonymen Moebius, skrev han så "Inkalen" ("L'Incal"): ett science fictionverk precis lika episkt som Herberts tegelstensroman.

Att beskriva seriens handling är inte särskilt lätt. Tänk dig ett scenario i vilket "Star Wars" inte blivit författad av George Lucas, utan snarare av en nedknarkad paranoid hippie. Ungefär så beskriver man bäst "Inkalen". Mycket kortfattat kretsar handlingen kring ett metafysiskt kraftfält (bundet i diamantliknande föremål kallade inkaler) och dess inverkan på människor, rymdvarelser samt de båda gruppernas sociala strukturer i ett framtida högteknologiskt intergalaktiskt samhälle.

"Inkalen" är ett av de mest berömda verken inom vuxenserien, en genre som slog igenom stort på sextio- och sjuttiotalen, mycket tack vare italienska och franska serieskapare såsom Guido Crepax, Hugo Pratt, Enki Bilal och Jean Giraud. Dessa serier försedde en vuxen läsekrets med genrelitteratur märkt av experimentell berättarteknik, komplexa intriger, svårfångad tematik samt stora mängder naket och våld.



"Inkalen" tillgängliggjordes för en större publik under åttiotalets första hälft, i och med följetongspubliceringen i Métal Hurlant, senare även i den amerikanska utgåvan Heavy Metal och den svenska Tung Metall.

Först nu utkommer alla kapitel på svenska i en samlad volym. Förutom själva serien, samt ett extra kapitel, innehåller volymen även intressant bakgrundsinformation i form av biografier, fakta om serien etc. Sverige tillhör inte en av de stora europeiska serienationerna, men i och med publiceringen av "Inkalen" kan man lyckligt konstatera att utvecklingen går framåt även här.

Många bibliotek har i dag ett stort utbud av serier, internationella såväl som inhemska, och genren visas allt större respekt. "Inkalen" var, är och förblir en helgalet surrealistisk läsupplevelse; ett fantastiskt mästerverk som förpassar läsaren till en värld långt bortom vår egen, om än med igenkännliga element.





Karl Näslund