Sommarn 2005 tar sig tjugo poliser uppför sluttningen på Hästberget, en mil utanför den sicilianska byn Corleone, och bryter sig in en anonym liten stuga där de finner en tunn, kutryggig, uppenbart sjuk gammal man i slitna jeans.

Den oansenlige, djupt religiöse farbrodern – han bar tre radband runt halsen – var Bernardo Provenzano, Italiens mest eftersökta brottsling som hade befunnit sig på flykt undan rättvisan i osannolika 43 år. Anklagad för diverse brott och sannolikt ansvarig ett tusental mord, däribland på maffiaåklagaren Giovanni Falcone.



Provenzano var Corleonemaffians gudfader. Rentav dess siste gudfader, om man får tro den brittiske journalisten John Follain i boken "Den siste gudfadern" med den blygsamma undertiteln "Den sanna historien om maffiaklanen Corleones uppgång och fall."

Sanna? Tja, det har skrivits hyllkilometer om Corleone och den sicilianska maffian, på längden och tvären. Follain avslöjar inte mycket nytt. Dessutom ligger det i sakens natur att den sanna historien om ett så extremt hemlighetsfullt brottssyndikat som maffian aldrig kan skrivas.

Men Follain är påläst och rekapitulerar utförligt – bitvis påfrestande utförligt – Corleoneklanens 1900-talshistoria. Givetvis bidrar han med diverse pikanta kuriositeter, som att Provenzano i sin lilla stuga lyssnade på filmmusiken till, just det, Coppolas Gudfaderntrilogi.



Som fenomen är maffian tveklöst motvilligt fascinerande, inte enbart på grund av mytologiseringen i spåren av Mario Puzos bästsäljarroman och Coppolas filmtrilogi. Men skildringar av maffian har också en tendens att reducera historien till att handla om ett fåtal starka gudfäder, på samma sätt som 1900-talshistorien gärna förklaras i ljuset av despoter som Hitler, Stalin och Pol Pot.

Det är givetvis tacksamt, och ofta djävulskt fascinerande, att belysa ett fenomen utifrån enskilda karismatiska gestalter. Men greppet är förrädiskt eftersom det antyder att en människa ensam kan göra historia. Provenzano må vara fängslad, Corleonemaffian är (möjligen) slagen i spillror. Men så länge de samhällsstrukturer som möjliggjort maffian inte förändras kommer världen att få leva med ständigt ny ström Provenzanos.

Problemet är att maffia i dag har blivit ett globalt, därtill växande fenomen, åtminstone enligt brittiske historikern Misha Glenny. I sin bok "McMaffia" skildrar han den internationella organiserade brottsligheten i samtiden.



Från de kriminella nätverken på Balkan, de tjetjenska syndikaten och traffickingmaffian i Israel och Dubai, till de nigerianska bedrägeriorganisationerna, yakuzan i Japan och vad Glenny tror är maffiaväldens gyllene framtid, de kinesiska triaderna.

"McMaffia" är en mycket fängslande men framför allt upprörande och djupt deprimerande läsning. Boken är mastig, späckad med fakta, intervjuer med kriminella och skrämmande redogörelser för de mest vidriga brott; uppenbarligen skaffade Glenny sig goda kontakter när han på 90-talet bevakade krigen på Balkan för BBC.

Boktiteln "McMaffia" pekar på ett slags global franchising men Glenny driver egentligen inte den tesen. Däremot utpekar han en absolut huvudorsak till dagens organiserade brottslighet: Sovjetunionens fall. Som medförde världshistoriens största svindel alla kategorier. Oligarker och kriminella plundrade staten i intimt samarbete med den söndervittrande statsmakten.

Det är just den oheliga alliansen mellan statsmakt och yrkeskriminella som lagt grunden för dagens gigantiska skuggekonomi som beräknas utgöra 15-20 procent av världens totala omsättning.



Hur ska världen bryta denna utveckling? Glennys framför ett radikalt, och ska vi säga, en smula kontroversiellt förslag: legalisering av droger. Det skulle i ett enda slag ruinera flertalet maffiaorganisationer. Idén diskuteras återkommande, och på allvar, i USA. Faktiskt inte, som man kanske kan tro, av drogliberaler. Men priset är givetvis skyhögt.

Den bästa, kanske enda lösningen är både den smartaste och svåraste: att utjämna de enorma ekonomiska skillnaderna mellan rika och fattiga länder. Det är ingen slump att Glenny i princip utelämnar USA och Västeuropa i "McMaffia". Det är ju här konsumenterna finns.

Det handlar långt ifrån enbart om droger och prostitution. Snart sagt det mesta på vår europeiska marknad, från kopior av Armanimössor till komponenter i mobiltelefoner, har någonstans på vägen passerat genom maffians nätverk.

Också du och jag har blod på våra händer.