Kan fildelning vara ett nytt, effektivt och lönsamt sätt att distribuera sina produkter? Det är en fråga som borde intressera alla de stora medieföretagen, anser Susanne Claesson i februari månads Digitalkultur.
Förra veckan gjorde Sydsvenskan ett antal av tidningens artiklar om upphovsrätt tillgängliga för nedladdning på The Pirate Bay. Förutom att det var ett smart marknadsföringsgrepp visar greppet framförallt på två saker: 1. Fildelning kan vara en smidig distributionsmodell för att sprida sin produkt, i det här fallet tidningsartiklar. I skrivande stund är det enligt sidan drygt 100 personer som delar ut artiklarna till andra personer som vill ladda ner materialet gratis till sin hårddisk. Artikelsamlingen var dessutom inte helt klar och läsare påpekade en del felaktigheter som rättades till pappersversionen. 2. All fildelning är inte illegal. Flera artister, till exempel Timbuktu, har lagt ut musik gratis på Pirate Bay. Tekniken i sig är alltså i sig inte olaglig, vilket är en vanlig missuppfattning som Sydsvenskans tillvägagångssätt hjälper till att få rätsida på.
I fildelningsmodellen finns också en ekonomisk dimension som borde intressera de stora mediehusen. Att skicka ut data: webb-tv, text, eller musik på nätet är dyrt. Låt oss säga att 100 personer tittar på ett tv-bolags webb-tv. Det kostar en viss summa pengar för tv-bolaget. Om hälften av dessa tittare gjorde jobbet åt tv-bolaget och skickade ut datan, filerna till webb-tv:n, till den andra halvan borde kostnaden, i teorin, halveras.
Om fildelning kan sänka priset för att ge tittarna tv på nätet, kan mediehusen lägga pengarna på kvalitetsförbättringar i stället. Eller varför inte ge ett tillägg på arvodet eller lönen för de journalister, skådespelare, musiker som skapat materialet.
Det finns också andra fördelar med fildelning för de traditionella medierna. För ett år sedan gjorde norska public service-företaget NRK en av sina produktioner tillgänglig för nedladdning med fildelningstekniken bittorrent på sin sajt. I en intervju i Malmöbaserade podcasten What's Next berättar NRK:s Eirik Solheim att tv-serien, naturprogrammet "Nordkalotten 365", laddats ner 150 000 gånger från NRK:s webbsida. Företaget betalade endast för 4 procent av bandbredden och kostnaden blev endast 1 700 norska kronor för NRK.
De många kommentarerna från tittarna har enligt Solheim enbart varit positiva. Solheim menar också att detta naturprogram är det material som NRK har allra bäst kontroll på, trots att det hamnat på till exempel Pirate Bay. Eftersom NRK kan erbjuda programmet enkelt och snabbt hittar användarna tillbaka till företagets webb-sida och NRK får kontroll på vem och hur många som laddar ner i stället för att programmet hamnar på andra sidor på nätet där de inte har kontroll.
Värt att påpeka är att "Nordkalotten 365" är en ren NRK-produktion och utomstående upphovsrättsinnehavare är inte inblandade. Framför allt är det musikrättigheterna som är ett problem när NRK tittat på möjligheterna att göra samma sak med andra program.
Men NRK-exemplet visar att fildelning kan vara en effektiv och prismedveten distribueringsmetod som möter tittarna på de plattformar de befinner sig. Det om något låter väl som public service?
+ Annika Norlin aka Hello Saferide har startat en fin blogg om poptexter på waitingaroundtodie.blogspot.com
– DN redovisar sitt redesignarbete på blogg.dn.se/blogg/dnsebloggen. Kanske ska de börja med att redesigna den bloggadressen till något enklare?