Att riskera livet för ett bättre samhälle

För fyra år sedan, i början av oktober 2006, sköts den ryska journalisten Anna Politkovskaja ihjäl i hissen på väg upp till sin lägenhet i Moskva. Hennes rapporter hade länge avslöjat inte minst Putinregimens "krig mot internationell terrorism" i Tjetjenien och hennes död orsakade inga officiella beklaganden från den dåvarande presidentens sida.

Inte heller har någon ställts inför rätta för mordet.

Isaak och Politkovskaja är knappast ensamma. De har snarare blivit symboler för de människor världen över som riskerar livet för möjligheten att göra samhället lite bättre, lite sannare.

Varje år dödas enligt International Press Institute omkring hundra journalister världen över på grund av sitt arbete. Det är hundra enskilda människor vars anhöriga förmodligen aldrig ens får klarhet i vad som hänt. Och samtidigt en väldigt liten del av alla röster som tystnar när pressfriheten hotas.

Isaak och Politkovskaja har det gemensamt att de valde att stanna i sina hemländer och försöka göra skillnad trots uppenbara faror. Isaak hade svenskt medborgarskap, men valde att återvända till Eritrea för att bidra till utvecklingen av demokrati där. Politkovskaja tvingades i perioder att ta sin tillflykt till Västeuropa, men reste ändå alltid tillbaka till Ryssland.

Dessutom är de båda förstås aktuella i bokform på svenska. Dawit Isaak för första gången; Politkovskaja för fjärde. Hennes skarpa journalistik har funnits på svenska i närmare ett decennium och i "Sanningen – inget annat" samlas texter ur den tidning där hon arbetade.

Liksom tidigare handlar det inte minst om kriget i Tjetjenien och dess brutala konsekvenser. Dit hör naturligtvis de spektakulära och illa hanterade gisslandramerna på Moskvateatern och på en skola i Beslan, men också tjetjenernas vardag av korrupta och våldsamma militära grupperingar som satt kidnappningar, utpressning och tortyr i system.

"Novaja gazeta" följer och reagerar på de få tillfällen som någon faktiskt ställs inför rätta för några av alla dessa brott och tidningsformen ger en närvarokänsla som är svår att värja sig för.

I "Hopp och andra texter", Dawit Isaaks samlade texter, har journalistiken fått en mer undanskymd roll. Två korta reportage i bokens slut berättar om jordkonflikter och aidsepidemi i ett Eritrea påtagligt präglat både av sin koloniala historia och av bristen på nutida demokrati.

De kastar en smula ljus på ett land vi hör mycket lite ifrån, och det är bara att beklaga att inte journalistiken fått större utrymme i boken.

Det är emellertid inte bara Isaaks uttalat politiska texter som provocerat i Eritrea. Här finns också ett teaterstycke, en liten förväxlingskomedi, och framför allt en "Romeo och Julia"-berättelse på vers om två ungdomar som älskar varandra mot sina föräldrars vilja.

För att riktigt förstå det sammanhang dessa berättelser är skrivna i skulle en svensk läsare dock behöva mer stöd. Om syftet med utgåvan är att rikta ljus på situationen i Eritrea är det svårt att låta bli att tänka att man kunde ha förvaltat sitt pund bättre.

Som upprop för det fria ordet fungerar emellertid båda böckerna. Politkovskajas skarpa, inkännande journalistik blir också en mäktig påminnelse om att en människa må vara dödlig, men det tryckta ordet är svårare att tysta.

Därför har också elva svenska förlag och nästan lika många organisationer gått ihop om att ge ut Dawit Isaaks texter. Intäkterna går oavkortat till författaren – som fortfarande lever, åtminstone så vitt vi vet. Men hur länge till?

Dawit Isaak föddes 1964 och kom till Sverige som flykting undan kriget mellan Eritrea och Etiopien 1987. Han fick svenskt medborgarskap i början av 90-talet, men återvände till Eritrea, där han var verksam som dramatiker, journalist och delägare av tidningen Setit.

I Setit publicerades 2001 ett upprop som protesterade mot den demokratiska processens avstannande och krävde att grundlagen som antogs 1997 skulle börja tillämpas. Det var enligt den eritreanska regimen ett brott mot rikets säkerhet och i september samma år fängslades en rad politiska aktivister, däribland Isaak. Uppgifter om de fängslade är knapphändiga, men flertalet anses vara döda. Än så länge inte Isaak.

Anna Politkovskaja (1958-2006) var journalist på "Novaja gazeta" och bosatt i Moskva. På svenska finns sedan tidigare böckerna "Tjetjenien – sanningen om kriget" (2003), "Putins Ryssland" (2005) och "Rysk dagbok" (2007).