Favoriter från bokåret som gått

1. Assia Djebar: "Ingenstans i min faders hus"

2. Bernardo Atxaga: "Dragspelarens son"

3. Muriel Barbery: "Igelkottens elegans"

Julläsning: Kvinnoromaner från 1980- och -90-talen

Bokåret 2009: Det sägs att det översätts färre och färre böcker till svenska. Framför allt, för lite från andra språk än engelskan (säger en sann anglofil). Roligt är det därför när man hittar de där pärlorna som kommer att stanna länge i ens medvetande. Och att på så sätt få tillgång till andra kulturer, andra synsätt – för vem har sagt att vi tänker rätt? – eller åtminstone en påminnelse om att man kan tänka, känna, uppleva och förnimma på andra sätt än på norra halvklotet. Fler översättningar behövs! Med andra ord: varför inte utropa 2010 till Översättarens år och för en gångs skull ge dem precis vad de förtjänar: Uppmärksamhet, Hyllning, Pengar! 1. Inger Christensen: "Det"

2. Kristian Lundberg: "Yarden"

3. Monika Fagerholm: "Glitterscenen"

Julläsning: Magnus Haglund: "Åke Hodell"

Bokåret 2009: "Skillnaden mellan det som pågår på ytan – kultursidor, debattartiklar, motioner, insändare – och det som sker i underjorden är gigantisk", konstaterar Kristian Lundberg i "Yarden". 2009 var året då dessa skillnader blev allt tydligare för allt fler. Lundbergs "Yarden" är skildringen av en klassresa som ställdes in, villkoren för timanställda, osäkerheten, den isande kylan i stadens ytterområden. Det är smärtsam läsning, men ändå betydligt mindre plågsamt än att öva piruetter på en slipprig yta. 1. Jhumpa Lahiri: "Främmande jord"

2. Sverker Sörlin: "Den blinde skaparen – en essä om Darwin och livets sammanhang"

3. Horacio Castellanos Moya: "Sanslöshet"

Julläsning: Gloria Gervitz: "Migrationer"

Bokåret 2009: Den latinamerikanska boomens författare – Gabriel García Márquez, Mario Vargas Llosa, Carlos Fuentes, etc – har länge dominerat, ja, kvävt kommande generationer. Men efter det föräldramördande Crack-manifestet 1995 har en ny, spännande våg latinamerikaner så sakteliga slagit igenom. Suverän romankonst, fjärran Macondos magiska realism. På svenska har vi i år närmast överösts av originella latinamerikaner som Horacio Castellanos Moya, Ignacio Padilla, Guillermo Arriaga, David Toscana och förnyaren framför andra, Roberto Bolaño. Bara tacka och ta emot. Lustläsa. Bara män? Dessvärre. Som på 60-talet. Med ett exceptionellt undantag, poeten Gloria Gervitz vars omtalade, pågående livsverk, långdikten "Migrationer", nu också finns på svenska. Definitivt min julläsning. 1. Olga Tokarczuk: "Löparna"

2. Steve Sem-Sandberg: "De fattiga i Lódz"

3. Per Erik Ljung: "Drömmar som förplikta. Om Vilhelm Ekelund och hans läsare"

Julläsning: Sverker Sörlin: "Den blinde skaparen. En essä om Darwin och livets sammanhang"

Bokåret 2009: Många bra böcker har utkommit under 2009 och att rangordna dem är inte alldeles enkelt. Sem-Sandbergs monumentala Augustvinnare kunde bytas mot Aris Fioretos fantastiska roman "Den siste greken", som till viss del utspelar sig i Kristianstad med omnejd. Och i stället för Ekelundboken kunde man tänka sig Kristianstadsbaserade Gustaf Hellström-sällskapets fina antologi "Det var ingen tjusande idyll". Men i närheten av den oförlikneliga Olga Tokarczuk kommer ingen. Fint därför, för följdriktighetens och lokalpatriotismens skull, att även hon har en koppling till Kristianstadsbygden: hennes böcker i svensk översättning ges ut av förstklassiga förlaget Ariel, stationerat i Knopparp, Linderöd. 1. Hedvig Andersson: "Bortom världen utanför"

2. Stefan Gurt: "Minnen av framtiden"

3. Lina Wolff: "Många människor dör som du"

Julläsning: J.C. Oates "Dödgrävarens dotter", men växlar med en omläsning av Ulla Olins dikter, kanske hinner jag också smaka på Wislawa Szymborskas nya diktsamling, "Här".

Bokåret 2009: Försöker mig på att överskåda. Nog kan man säga att böcker angår: ökad självutgivning, biblioteksprotester i Malmö, sommarens urvattnade deckare, läsplattans ankomst. Men hur är det med litteraturen? Jag stirrar på min lilla lista här ovan. Jo, det här är litteratur för mig. Mer än böcker. De gestaltar mer än min lilla fläck av verklighet, ty jag tror inte att min verklighet är allas verklighet, jag vill veta annat än det jag redan vet. Vad som är förpackat i boken, mer än formen i sig. Ändå: hur viktigt är det inte att kunna klämma ned den lilla förpackningen i väskan, trycka in den under madrassen, ta med utomhus i fullt solsken. Form och innehåll bildar en enhet, det ena lyfter det andra. 1. György Dragomán: "Den vita kungen"

2. Nicole Krauss: "Man utan minne"

3. Ulf Peter Hallberg: "Europeiska skräpet"

Julläsning: Naja Marie Aidt: "Babian"

Bokåret 2009: Det har varit ett magnifikt litteraturår för Kristianstad med omnejd. Utmärkta essäböcker av de båda kristianstadsborna Eva Ström ("Kniv och flod") och Thomas Nydahl ("Alla de andra som också skrev"), Östra Göinges bibliotekschef och skribenten Maria Ehrenberg har uppdaterat sin romantikstudie, nytt från flera exil-kristianstadsbor, som Kristofer Flensmarck ("Almanacka" berörde mig starkt!), Lena Sundström (Augustnominerad för sin Danmarksstudie "Världens lyckligaste folk"), Gellert Tamas (hans "De apatiska" blev höstens mest omdebatterade bok i DN), Karl Larsson funderar vidare i "Nightsong", Anders Roslund skrev årets bästa kriminalroman med "Tre sekunder" och Kristina Ohlsson deckardebuterade med "Askungar". Dessutom; det i Kristianstad verksamma Gustaf Hellströmsällskapet gav ut den fina Hellströmsantologin "Det var ingen tjusande idyll". 1. Deon Meyer: "Jägarens hjärta"

2. Joakim Pirinen: "Kvarteret Kolossen"

3. Ann Jäderlund: "Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar"

Julläsning: Monika Fagerholm: "Glitterscenen"

Bokåret 2009: Deckare och annan skönlitteratur, tecknade serier och lyrik. Nej, jag har aldrig förstått varför genregränser ska vara kvalitetsgränser. Om man inte intager en blandad och balanserad litterär kost så riskerar man ju skörbjugg, av den ena eller andra sorten. Monika Fagerholms nya roman, också den kanske en deckare eller thriller, har jag bara hunnit börja på. Annat recensionsläsande kom i vägen. Men hon verkar skriva våghalsigare än någonsin så nu ska jag läsa klart under jul och nyår. Samtidigt passar jag på att utbrista: Glöm inte att läsa finlandssvenskt! Ur årets utgivning rekommmenderas också Helsingforsromanen "Gå inte ensam ut i natten" av Kjell Westö och Helsingforsdeckaren "Flickan i trappan" av Marianne Peltomaa. 1. Camilla Grebe & Åsa Träff: "Någon sorts frid"

2. Lars Kepler: "Hypnotisören"

3. Maichael Kratz Krefeld: "Stormvarning"

Julläsning: Robert Goddard: "För glömda synders skull"

Bokåret 2009: Deckarvågen ger ingen indikation på att mattas av. Och i en aldrig sinande ström av kriminallitteratur känns det ibland som hela genren fastnat i en och samma schablon. Jag har därför valt att lyfta fram tre debutanter som både under året som gick och i kommande böcker kanske kan ge en doft av fräschör bland alla stereotypt grubblande kriminalkommissiarier. Kriminalgenren behöver ett nytänkande för att inte börja gå på tomgång. Läs Mons Kallentoft så förstår ni vad jag menar med att tänka nytt. 1. Aris Fioretos: "Den siste greken"

2. Henrik Arnstad: "Skyldig till skuld – en europeisk resa i Nazitysklands skugga"

3. Claes Bernes & Lars Lundgren: "Bruk och missbruk av naturens resurser – En svensk miljöhistoria"

Julläsning: Steve Sem-Sandberg: "De fattiga i Lodz"

Bokåret 2009: Fioretos placerar lokala personer som Mög-Jeppa och platser som Balsby i det litterära finrummet. Plus mycket annat. Arnstad skildrar hur länderna i Europa anpassade sig efter Nazityskland. Så länge det varade. Bernes och Lundgren, den senare bördig från Kristianstad, har skrivit en spännande miljöhistoria. Den börjar vid inlandsisens avsmältning med det förindustriella landskapet, fortsätter med industrisamhället för att sedan visa hur det senare tagit över också de agrara näringarna. En överdådigt illustrerad bok, överdådig också ifråga om intressant information och tänkvärda uppslag. 1. Matti Klinge: "Napoleons skugga"

2. Max Engman: "Ett långt farväl"

3. Svante Nordin: "Fyra som förde krig"

Julläsning: Ilinca Zarifopol: "Searching for Cioran"

Bokåret 2009: 2009 kallades officiellt för "Märkesåret". Säg det till grannen. Vem vet vad det betyder? Inte ens i min dagliga tidning har 200-årsjubileet för Finland och Sverige som självständiga nationer uppmärksammats av kulturjournalister eller kritiker. Har vi glömt bort Finland? Jag såg året som en anledning att fördjupa mig. Har läst Klinge, Engman och många andra i ämnet. Besöket i svenskfinland i november fördjupade nog min kunskap om finlandssvenskarnas känsla av att vara övergivna av oss rikssvenskar. Nordins bok sätter in våra öden i det senaste världskrigets kontext och biografin över diktaren och filosofen Cioran lär oss något om det totalitäras frestelser. 1. Steve Sem-Sandberg: "De fattiga i Lodz"

2. Ann Jäderlund: "Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar"

3. Kerstin Norborg: "Kommer aldrig att få veta om hon hör"

Julläsning: Platon: "Skrifter. Bok 6"

Bokåret 2009: Å ena sidan förträffliga val: Herta Müller (nobelpriset) och Sem-Sandberg (August). Å andra en tilltagande urvattning av litteraturbegreppet: så många mediekändisar som utan grund först får böcker utgivna och sedan orimliga utrymmen i de krympande tidningsspalterna. Det handlar om en tilltagande polarisering mellan värdiga konstnärer och rena rama producenter av ord och böcker. Eller mellan integritet och marknadsföringsmekanismer. Och samtidigt om ekonomismens successiva övertagande av estetiska och etiska värden. 1. Johannes Anyuru: "Städerna inuti Hall"

2. Ann Jäderlund: "Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar"

3. Eva Adolfsson: "En liten historia"

Julläsning: John Swedenmark: "Kritikmaskinen"

Bokåret 2009: 2009 rörde sig i spänningen mellan Det går åt skogen! Vi kan ingenting! och kompromisslöshet. Den föregivna uselhetens och tillkortakommandets orsak var en brännande fråga. Kritikern anklagade sina kollegor: De vet inte hur en bra roman ser ut. Författarna instämde: Kritikern förstår sig inte på formens betydelse! Sju författare skrev ett manifest och anklagade indirekt sina kollegor: Ni förstör berättelsen! Skriv som vi vill! Kollegorna svarade: Vi är större än ni, för hos oss får ni också vara med! Kritikern: Det spelar ingen roll vad ni vill. Det verkligt stora sker ändå utanför vårt lands gränser! Ett hetsigt, oroligt år. Och ändå: den klart uppsprickande feministiska kritiken hos Adolfsson. Hos Jäderlund undersökningens oeftergivliga enträgenhet. Anyurus fantastiska katakreser, förblandningar. Jonas Bruns förtroliga allvar. Steve Sem-Sandberg. Nanok. Pär Hansson. Som motstånd. Metoder som motsätter sig årets överkritiska masochism. Häri litteraturfältets dubbelansikte.