Att stå där Jamerson låg

Jag ska ha Jamerson", sa Marvin Gaye. "Men du vet, Marvin", försökte producenten. "Jamerson är nere på stan, på krogen. Han kan inte spela ikväll."

"Jamerson spelar. Annars åker jag hem."

James Jamerson (1938–1983) spelade. Stupfull, liggande på rygg – och det lät fantastiskt. Jamerson var en bekymrad själ, men den viktigaste Funk Brothern. Kanske tidernas basist.

Nu står jag där Jamerson låg, bara någon meter från pianot som Marvin Gaye spelade på.



Studio A. I 13 år, mellan 1959 och 1972, var det öppet hus, dygnet runt. Diana Ross bytte av Martha Reeves, Marvin Gaye turades om med Smokey Robinson. Efter Temptations kom Four Tops, efter Little Stevie Wonder rullade banden för Jackson 5.

Under åren när Amerika brottades med svåra segregationsproblem byggde Berry Gordy Jr mångmiljonimperiet i ett litet hus på West Grand Boulevard i Detroit.

Han jobbade vid bandet i Ford-fabriken, men ville något annat och hade en massa låtidéer i huvudet. "Reet petite" gav Jackie Wilson en hit och Berry Gordy Jr själv tre dollar i royalties. Tre dollar och självförtroende nog att låna några hundra av farsan. Sen sa han upp sig från fabriken för att leva en dröm.



I dag står huset, Hitsville USA, kvar som ett museum, ett monument över det som varit. Det är decennier sedan Motown Records flyttade verksamheten till Kalifornien, men det var här det började och det är här känslan sitter i väggarna.

"Känn på pianot", säger den unge mannen som ger oss delar av historien. "Den som spelade på det senast var Marvin Gaye. 1972".

Jag rör vid pianot Marvin Gaye spelade på, och står där James Jamerson låg.

Motown Records, 50 i år. Så mycket historia. Så tidlöst. Känner klumpen i halsen.



På parkeringsytan mellan Hitsville USA och en större begravningsbyrå växlar jag några ord med en uniformerad vakt. Han är svart och har gråa stänk i tinningarna. Pensionsåldern är inte långt borta.

"Motown", säger han och får något drömmande i blicken. "Jag har träffat Smokey."

Parkeringsvakten berättar att han blev av med jobbet hos Chrysler, men att det aldrig var aktuellt att flytta. Familjen bor i Detroit.

"Jag behövs här. Vi har alldeles för många bilinbrott i stan. Alldeles för många brott överhuvudtaget."

Han har träffat Smokey, men aldrig satt en fot i Studio A.

"Någon gång ska det bli av. Jag ska ta hela rundturen", säger han.

Turen kostar tio dollar, 70 spänn. Mycket pengar i de här kvarteren, och pengar har min vän p-vakten inte gott om. Men ingen kan ta ifrån honom stoltheten: "Jag har träffat Smokey."