Hem för rockens rötter

ZZ Top har parkerat Eliminatorn. Bredvid står en hippiedesignad Porsche Cab som Janis Joplin köpte för 3 500 dollar, 1965. Här, på bottenplanet, börjar en tidsresa. En vandring genom det pyramidformade huset som vill berätta rockmusikens historia, hitta dess plats i samtiden och en framtid vi ännu inte vet något om.

Ett frosseri i trivia, förstås. Olika artisters bilar eller motorcyklar, scenkläder, instrument, texthäften, skivomslag. Men den som verkligen tar vandringen kan räkna med fördjupning. Var och när de starkaste känslorna väcks? Beror på vem du frågar. Kanske i teknikutvecklingen: från cylindern som Thomas Edison använde när han spelade in "Mary had a little lamb" 1877 och fram till våra dagars i-pod. Kanske bland "arkitekterna": gitarrgurun Les Paul, Clevelands dj-stolthet Alan Freed och Sam Phillips som presenteras med originalutrustningen från Sun Studios i Memphis.

Känner själv hur pulsen ökar med Woodstock 40 år, Motown 50 år och den tidslinjära satsningen på Bruce Springsteen: "From Asbury Park to the Promised Land".

Just den här dagen har curatorn Jim Henke fullt upp. Springsteen är i stan för en konsert i Quicken Loans Arena, och fans från olika delar av världen trängs på museets två översta plan. Störst intresse fångar Fendergitarren med Esquirehals från 1952 och Telecasterkropp från -54. Henke berättar:

– Bruces gitarrtekniker Kevin Buell ringde: "Bruce vill att ni ska ta hand om gitarren så jag flyger till Cleveland. Men du måste vara på plats när jag kommer fram. Inte en chans att jag lämnar över gitarren till någon jag inte känner." Begrepp som tid och rum suddas ut. Man sjunker in, förlorar sig och plockar snart upp poängen i Terry Stewarts bestämda uppfattning: rock'n'roll kan inte definieras.

– Historiskt myntades uttrycket här i Cleveland av Alan Freed, men oavsett vad som kallas jazz, ragtime, blues eller rock'n'roll så ska man söka ursprunget i afrikanska slavars trumrytmer. Den som följer det spåret hittar också Amerikas historia.

Rock'n'Roll Hall of Fame håller på att summera ett 25-årsjubileum. 1983 samlades en grupp som ville marknadsföra idén om ett museum, bland dem skivbolagsdirektören Ahmet Ertegun. Inom gruppen fanns tankar på en tv-show, men Ertegun ville annorlunda och skaffade rättigheterna till namnet. Stiftelsen grundades 1984, första ceremonin hölls två år senare. Men ett hem, ett museum, fick man inte förrän 1995, i Cleveland …av alla städer.

– Första ambitionen var att bygga i New York, men det var omöjligt att hitta en ledig yta till rimliga kostnader. Så istället utlystes en tävling. Varje stad med någon historisk koppling till musikformen fick chansen.

Terry Stewart fortsätter:

– Philadelphia med American Bandstand, New Orleans, Memphis, Chicago, Detroit – alla hade ett bättre utgångsläge. Man skrattade åt Clevelands ansökan, men Ahmet Ertegun brukade komma hit på 50-talet för att träffa Alan Freed. Vi kunde luta oss mot att Freed var den förste som använde termen rock'n'roll.

– Avgörande blev ändå att Cleveland presenterade en affärsplan. Andra hävdade sin historiska rätt, men hade ingen bild av hur museet skulle byggas och drivas. Terry Stewart kom hit från näringslivet via ett toppjobb hos serietidningsjätten Marvel. Han har varit Rock Hall-president i elva år och säger att varje dag kommer med samma utmaning:

– Vi får aldrig bli som andra museer, där det som varit dominerar. Musiken förändras och vi måste förändras med den. Vi hyllar ursprunget men har alltid en strategi för framtiden.

– Folk undrar om Britney Spears, Avril Lavigne eller Black Eyed Peas ska få plats. Vad vet jag? Det handlar inte om vad industri, kritiker och historiker klassar som bra eller dålig musik. Allt ska ses ur ett bredare perspektiv.

ABBA väljs in 2010. Kommentar?

– ABBA tillhör ett fåtal artister utan engelska som första språk som kunnat influera USA och resten av världen. De uppfyller det viktigaste kriteriet – första skivan spelades in för mer än 25 år sedan – och kunde dessutom övertyga juryn med genomslagskraft, inflytelse och uppfinningsrikedom. I våras invigdes ett annex till museet på Manhattan. Succén uteblev och den tredje januari 2010 slår annexet igen, men det är inget som bekymrar Terry Stewart. Han menar att New York-etableringen var ett experiment i den medialt största staden, något som på sikt ska locka starkare sponsorer.

– Men vi drivs inte av vinstsyften, säger Stewart. Rock'n'Roll Hall of Fame blir aldrig McDonald's.