Gratis kan vara lönande

Chris Anderson är en superstjärna inom sitt område. När han gör entré på evenemanget Media Evolution i Malmö, samtidigt som han höjer upp en mobiltelefon som så klart livestreamar ut ögonblicket på internet, dundrar applåderna. Bloggarna har förberett sig för Andersons ankomst i några veckor med bloggstafetter om hans teorier. Tidningsmakarna är här för att få receptet på en lönsam webbupplaga. I en paneldebatt sitter representanter från bland annat SVT och Bonniers och väntar på svar från mediegurun. Hur ska vi tjäna pengar när allt finns gratis på internet?

Internet har demokratiserat produktionsmedlen. Att driva ett företag på internet behöver i princip inte kosta någonting. Att se en film, lyssna på musik, läsa nyheter är i vissa fall kanske inte lagligt, men likväl gratis.

– Allt som går att digitalisera kommer så småningom att bli gratis. That's the law of economics, upprepar Chris Anderson. Men han menar att det både går att konkurrera med gratis och tjäna pengar på den nya ordningen. Till exempel genom att både erbjuda en gratisversion och en betalversion av en tjänst. Eller genom den beprövade "mediemodellen": tidningar säljer uppgifter om läsarna till en tredje part, annonsörerna.

Chris Anderson själv är ett levande exempel på sina egna teorier: Han ger bort sin bok i ljud- och e-form och tar betalt för den inbundna varianten. Han ger bort sina tankar på den egna bloggen, men tar enligt uppgift runt en halv miljon svenska kronor för att prata i 45 minuter i Malmö.

Andersons affärsmodeller för en gratisvärld bygger på storskalighet. Så en författare som bara säljer 500 ex av en bok har kanske inte råd att, som Anderson, ge bort böckerna gratis och ta miljonbelopp för ett framträdande. Samtidigt har det aldrig tidigare funnits sådana möjligheter att distribuera en bok till så låga kostnader, med print-on-demandtjänster eller helt enkelt publicera texten på en webbsida. Här finns en storskalighet i den meningen att allt fler kommer att kunna publicera böcker, sälja musik och distribuera sin egen film. Allt färre kommer att kunna få stora summor för det. Chris Anderson tycker inte om ordet kvalitet. När han får frågan om vem som ska betala för god journalistik med hög kvalitet, ställer han genast en motfråga om vem som ska avgöra vad som är god kvalitet. Men han betonar att många läsare är villiga att betala för förpackningen; för tjockt papper, för glassiga bilder. Hans egen tidning Wired får därför hela tiden nya prenumeranter trots att mycket av innehållet finns gratis på nätet. Och här sätter Anderson fingret på ett av dagstidningsbranschens stora problem: läsarna på webben har ingen anledning att köpa papperstidningen.

– Vårt jobb i mediebranschen är att addera ett mervärde till internet. Problemet med dagstidningarna är att de inte adderar någonting utan minskar mervärdet i stället. Det är samma nyhet, men 18 timmar senare och ger trycksvärta på fingrarna. Papperstidningen måste alltså ha något mer, något som inte fungerar lika bra på webben. När tidningarna inte längre kan vila på sitt tidigare nyhetsförmedlarmonopol kan Andersons gratismodeller säkert bli en lönande väg att gå. Dagstidningarna kan lära sig något av magasinen, vad det gäller presentationsformer, fördjupning och även illustrationer och fotografi och ha ett mervärde som inte finns på nätet. Genom att vara frikostiga med länkning till andra sajter och bloggar kan man få en ny kontakt med läsarna och därmed skapa andra värden än de ekonomiska.

Trots att Chris Anderson anses vara en av de främsta visionärerna inom digitala medier är han också i viss mån en traditionalist. Han tror på pappersmagasinet. Han tror på boken som en överlägsen form för text. Men det digitala samhället är något alla måste förhålla sig till, pappersälskare eller inte. Eller som Anderson själv uttryckte det:

– Internet är vattnet vi simmar i, luften vi andas och det är gratis.