Hallå där Ola Ståhl...

Text: Sofia Hjelte
sofia.hjelte@kristianstadsbladet.se

Publicerad 15 juli 2009 17.39 Uppdaterad 23 juni 2010 9.30

Kristianstad.
... konstnär från Sösdala, sedan två år bosatt i Malmö, som visar installationen ”Concrete, & The Smear” – ett verk med utgångspunkt i bunkern som historisk företeelse och rum – i Neon gallerys silo i Brösarp.
Hur väcktes ditt intresse för bunkrar?
– Jag har vandrat en hel del på Bjärehalvön där det finns en massa bunkrar som byggdes under andra världskriget. Jag började fundera på bunkrar som arkitektoniska rum.

– Det är intressant för här finns det två skilda aspekter, dels fungerar bunkern som en utkikspost, man kan stå ovanpå den och se ut över horisonten, över landsgränsen, och dels är bunkern ett gravliknande och inneslutet rum. Bunkern som idé och plats är också en berättelse om den västerländska moderniteten och Europas historia.

Din ljud- och bildinstallation bygger på textfragment som berör bunkern från olika infallsvinklar. Vad är det för text?
– Det är en text som jag började skriva 2005 då jag bodde i London. Texten bygger på vittnesmål från soldater som bott i bunkrar, berättelser om hur det var att leva i bunkern, som hur man försökte blanda kaffegök i mörkret och om väntan på kriget.

– I texten finns också inslag av strategiska texter om hur bunkrarna skulle placeras, berättelser från byggnadsarbetare som byggde bunkrar och teoretiska referenser till bland andra Platon och Ulrike Meinhof.

Det finns en tydlig intertextualitet i verket. Hur kommer det sig att du använt så många referenser?
– Jag är intresserad av bunkern inte bara i en viss historisk situation, utan också av en allmän aspekt, av bunkern som arkitektonisk struktur och av frågor som vad är en landsgräns, vad är ett formlöst rum och så vidare. Detta tycker jag är intressant att utforska genom att öppna upp mot intertextualitet.

Hur har du använt texten i ditt verk?
– När jag skapade installationen inför en utställning på Esbjergs konstmuseum 2008 utgick jag från de förfallna bunkerkomplex som finns längs den danska kusten. Dessa bunkrar byggdes av tyskarna för att skydda mot angrepp från de allierade och numera kan man gå in i dem.

– Jag bad några personer läsa upp olika delar av texten inne i och utanför en bunker vid Esbjerg och spelade in uppläsningen. Jag lade sedan i hop inspelningarna till ett ljudspår bestående av röster och miljöljud. På Neon har jag gjort en mix av detta ljudspår från Esbjerg och i stort sett tagit bort rösterna så att det mest är abstrakta ljud kvar. Installationen består också av textfragment som lagts över planritningar av bunkrarna i Danmark.

Vad betyder det att nu visa verket i en skånsk kontext?
– Jag ville visa det här just eftersom det knyter an till ett lokalt fenomen och en politisk kontext. Såväl den danska som svenska politiken under andra världskriget var problematisk och jag vill ifrågasätta föreställningen om att Sverige var neutralt.


Fotnot: Ola Ståhls installationen visas i silon på Neon gallery till och med den 6 september.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu