Jämte poetiska attribut som rytm och tempo är det främst två komponenter som utmärker Kristian Lundbergs dikter: symbolerna och självbiografin. Symbolerna, förvisso personligt laddade, reflekterar ofta en kristen motivvärld medan de självbiografiska inslagen rör sig mellan mentala landskap och en fysisk stadsmiljö där Malmö utgör faktisk fond såväl som poetisk klangbotten.

I prosaberättelsen "Yarden" är symbolerna borttagna och kvar blir en hård och komprimerad självbiografi. Ekonomiska omständigheter tvingar Kristian Lundberg att ta ett jobb i hamnen i Malmö. Han flyttar bilar som ska transporteras vidare. Arbetet är enahanda och dåligt betalt. Dessutom tillhör han den gruppen av timanställda, rekryterade via bemanningsföretag, som har sämst arbetsvillkor.



Arbetet i hamnen blir så en påminnelse om hur vuxenlivet en gång började, med avbruten skolgång och okvalificerat kroppsarbete. Återkomsten frammanar också minnesbilder av uppväxten med en psykiskt sjuk mor och en far som inte ville kännas vid sin familj, en grogrund för framtida missbruk och diagnoser, lögner och svek. Aldrig förr har läsaren kommit så nära Kristian Lundberg och det han har att berätta är varken vackert eller insmickrande.

"Allt det jag berättar om är sant" försäkrar berättaren. Vems sanning och graden av sanningshalt brukar vara återkommande tvistefrågor när självbiografiska verk diskuteras. Men om berättarrösten tillhör Kristian Lundberg eller "Kristian Lundberg" är av mindre betydelse. Viktigare är att "Yarden" ger röst åt ett namnlöst kollektiv, en brokig samling människor med otacksamt slitgöra och låg lön som gemensam nämnare.



En av bokens många styrkor är att läsarens eventuella invändningar finns inskrivna i berättelsen. "Tro inte att du är ensam om att ha det svårt!" är en av dessa anmärkningar som en förmodad läsare riktar mot berättaren, som i sin tur svarar:



Och nej, jag vet – jag är inte ensam. Jag undrar bara var alla ni andra är. Jag undrar bara varför det är så tyst. Jag sänder ut detta som ett nödbloss i natten, en raket av stjärnor och färgade ljus mot den svärtade himlen för att säga att jag är här, att ni kan komma nu, att vi kan samla oss.



De senaste åren har Kristian Lundberg lovordats för sina kriminalromaner och då inte minst för deras samhällsskildring, hur de underifrån synliggör sprickor och en stad i sönderfall. I mitt tycke blir den bilden så mycket skarpare och mer drabbande i "Yarden", skriven inifrån, där berättelsen är en del av sprickan, mitt i fallet.



Kristian Lundberg är född 1966 i Malmö och har skrivit ett tjugotal böcker.

Under sent 1980- och tidigt 90-tal var han en i Malmöligan, en poesigrupp där även Lukas Moodysson och Håkan Sandell ingick.

Lundberg debuterade 1991 med diktsamlingen "Genom september". Bland hans senare diktböcker märks särskilt trilogin "Pitbullterrier" (2004), "Job" (2005) och "Allt flammar upp i ljuset och förvandlas" (2006).

2004 inledde han en serie kriminalromaner som hyllats av kritiker och hittills omfattar fyra delar.