Budord i en sjunkande tid

När vi kommit ut till den plats där Tea Mäkipää och Halldor Ulfarsson tänkt placera sin flytande stuga låter Ulfarsson årorna vila och lägger sig raklång ner i båten. Benen hamnar utanför båtkanten, sjalen läggs över ansiktet. Sol, knappt någon blåst och skön vårvärme. Du valde rätt, säger jag till Ulfarsson. När du blev konstnär, alltså. Ja, det är ett otroligt jobb, svarar han och pausar innan han avslutar sitt svar. Hade det också gett några pengar hade det varit perfekt.

Men här sitter vi. En kvartett västerlänningar – konstnärerna Ulfarsson och Tea Mäkipää, undertecknad och fotograf Bo Nilsson – i en roddbåt på dammen i Wanåsparken, och diskuterar konstens roll i en allt mer problemtyngd värld. Det finns ett och annat att säga, men varken Tea Mäkipää eller kollegan, och i flera verk assistenten, Halldor Ulfarsson vill låsa fast konsten i en snäv programförklaring. Däremot är de båda starkt engagerade i frågan om hur vi gör världen bättre. Tea Mäkipää har i en rad verk tydligt visat på att saker och ting behöver förändras för att världen skall må bättre. Ett av dessa är hennes "10 Commandments for the 21st Century", från 2007. Alltså, tio budord vi gemensamt bör följa för att få ett mer hållbart samhälle. Framtidens människor hoppas hon läser de tio budorden, och skrattar. Att budorden då har spelat ut sin roll. Hon är dock inte övertygad om att så blir fallet.

– Utan tvekan är det människornas beteende som orsakat problemen, som att isen smälter. Och sedan jag visade verket första gången har situationen bara blivit värre.

Det första budordet är "Flyg inte.", det andra lyder: "Återanvänd" ("Recycle"), medan det åttonde säger: "Producera inte fler än två barn". Budorden väcker diskussion. Jag ber henne ta fram en enda sak som hon ser som central i det framtida förändringsarbetet. Hon tvekar inte.

– Vi måste sluta förvänta oss en ständig tillväxt. En sådan utveckling är inte möjlig.

Är du optimist, eller pessimist vad gäller framtiden?

– Jag vill helst inte svara på den frågan, säger hon. Men jag tror vi är dömda. Doomed. Hennes starka miljö- och samhällsengagemang spårar hon tillbaka till sin uppväxt i finska Lahti, med ett sjuttio- och åttiotal där såväl tv-programmen, som familjelivet präglades av politik, samt etiska och moraliska tankegångar. Målet var att växa upp till en god, ansvarstagande och moralisk individ. Frågorna lever vidare i hennes konst, där hon med hjälp av humor för en allvarlig diskussion om vårt sätt att leva, och vad konsekvenserna av detta blir.

Huvudverket på Wanås är den sjunkande stugan, "Atlantis", som hon och Halldor Ulfarsson gör tillsammans. Grunden var ett annat verk, där hon visade skalet av ett hus och där allt vi är beroende av men gömmer undan, som elkablar, ventilation och rör, nu blev centrala. Ett sätt att visa ett resurskrävande levnadssätt i all sin nakenhet. Det är inget passande verk för barnfamiljerna, tyckte arrangören, och undrade om hon inte kunde klä in huset i väggar. Resultatet blev "Atlantis", ett vackert trähus, som genom sin lutning ser ut att sjunka och som när det premiärvisades för ett knappt år sedan i Reykjavík kom att ses som en symbolstark bild över det som väntade ön. Ett sjunkande samhälle.

– För mig är det som om personerna fortfarande bor i huset, utan att bry sig om att problemen utanför blir allt värre, säger Tea Mäkipää. Och Halldor Ulfarsson fortsätter.

– Att allting var överbelånat visste jag, men inte att situationen på Island var så illa som den var. Så att vi med "Atlantis" skulle ha förutsett det som hände stämmer inte, men vad gör det? Det är konst vi sysslar med, och konstverken tas emot och tolkas på olika sätt. Halldor Ulfarsson prisar Finlands miljöpolitik, som han tycker strävar för att nå sina uppsatta konkreta mål. Även saker som Obama redan gjort kan han uppskatta. Men sitt eget hemland? Icke.

– Islänningarna vill inte ändra sina liv. De vill köra runt i sina stora stadsjeepar, och värna om sin frihet att leva som de vill. Och all denna neo-liberala dynga.

Så den där vykortsvackra bilden över Island stämmer inte?

– Visst finns det fortfarande vackra platser kvar, men det beror enbart på att islänningarna inte hunnit smutsa ner där ännu. Icelanders are shitheads.