Nära en explosion

Jag är tankspridd och disträ och det händer att det tar sig direkt livsfarliga uttryck. Vi är ju så vana vid att hålla en hög säkerhetsmarginal hemma i Sverige men är man utomlands en tid och lever där man inte har mycket till säkerhetstänkande då slappnar man av.

Alltså åker jag då och då motorcykel utan hjälm i Thailand och jag har aldrig använt flytväst när jag varit ute med longtail-båtar – ibland finns det flytvästar ombord men de ser så slitna och gamla ut att jag undrar om de inte är till mer fördärv än nytta. Och jag funderar aldrig över om det jag äter kan vara hälsovådligt på något sätt – enda gången jag blivit matförgiftad i Thailand var på en tysk restaurang i Bangkok...

Det är inte ovanligt att folk står och röker på bensinmackar i onödig närhet till pumparna och jag har kommit på mig själv med att sitta och röka i en öppen tuk-tuk (motorcykeltaxi) under tiden föraren tankat, och jag har aldrig blivit tillrättavisad.

Naturligtvis helt idiotiskt sett med svenska ögon men man blir "avtrubbad" och tänker sig inte för på samma vis som på hemmaplan.

Men en gång nu i januari blev det helt annat ljud i källan. Jag åkte iväg tillsammans med min gode vän Andy för att fylla på gastuben till spisen i hans kök. De har särskilda platser för gastankning som ser märkliga ut med ett virrvarr av ledning och tuber och människor. Man byter alltså inte ut sin tomma tub mot en ny utan den fylls på under tiden man väntar.

Vi baxade ut tuben ur bilen och den togs om hand av en glad man och vi ställde oss att vänta och snackade lite med folket runtomkring och slappade i hettan. Jag tog fram en cigarett och skulle precis tända den då stort tumult utbröt bland thailändarna – de ropade och skrek, rusade fram emot mig och signalerade tydligt och klart att jag INTE skulle tända cigaretten.

Jag hann aldrig tända lågan och tur var väl det för det visade sig att explosionsrisken var överhängande, vi stod i princip i ett osynligt gasmoln. Jag vet inte men förmodligen läcker det alltid gas när man arbetar med att fylla på tuberna. De använder inte särskilt sofistikerad utrustning men uppenbarligen är de medvetna om riskerna och arbetar därefter.

Thailändarna gjorde cirkelrörelser vid tinningarna, skakade på huvudet och sade säkert en del fula ord om den korkade utlänningen och min gode vän Andy skrattade så han grät – förmodligen mer åt min uppskrämda och förvånade uppsyn än åt själva situationen och han hävdar än idag att mitt ansiktsuttryck var obetalbart. Han berättar gärna denna historia för alla i vår närhet och jag blir alltid utskrattad. Suck.