Åter med en ungersk mästare

Kultur Artikeln publicerades
Foto:

Efter fem tysta år vaknar enmansförlaget ur sin dvala. Utgivningsplanen uppdateras med ett verk av den ungerske 1900-talsförfattaren Dezsó Kosztolányi. Men först: några intensiva dagar i montern i Göteborg.

2008 var Per Nilsson en av kandidaterna till Kristianstadsbladets kultur- och nöjespris. Samma år fick hans förlag, Perenn, sin hittills största framgång med översättningen av tyske författaren Karl-Markus Gauss ”De döende européerna”.

Men sedan utgivningen av samma författares ”Hundätarna i Svinia”, 2009, har ingenting hänt med förlagskatalogen.

Eget enda lösningen

Per Nilsson säger att det från och till är en ”lite trög” verksamhet att bedriva, en sorts kulturgärning egentligen utan möjligheter att synas när Bonniers och Norstedts spänner musklerna. Å andra sidan hade han inte räknat med att spela i den högsta ligan med ett fokus på översättningar av högkvalitativ, men för den svenska konsumenten relativt obekant, centraleuropeisk litteratur.

– Jag började med det här 1998, mest för att jag hade studerat tjeckiska och ville försöka översätta något själv. Jag tog kontakt med en agentur, skrev kontrakt om rättigheterna och skickade boken till olika förlag. Men där blev det nobben och till slut var den enda lösningen att starta eget.

Lång tystnad

Perenn Förlag debuterade med Jiri Weills ”Liv med en stjärna”, och därefter fortsatte utgivningen med enstaka titlar mer eller mindre årligen.

Fram till den (fem år) långa tystnaden som äntligen bryts när Per Nilsson precis tryckt upp infobladet som ska göra landets kulturredaktioner nyfikna på: ”Lärkan” av Dezsó Kosztolányi (1885–1936), i Maria Ortmans översättning och med förord av Kosztolányis berömde landsman Péter Esterházy.

– Det finns de som menar att Kosztolányi är den störste ungerske 1900-talförfattaren, och jag är beredd att hålla med, säger Per Nilsson.

– Han skriver enkelt, men samtidigt med stort djup. Någon beskrev, ganska passande, hans arbete som ”en spindelväv över en avgrund”.

Upplagan?

– Normalstor, tusen exemplar.

Lönsamt?

– Nja, inget jag räknar med att leva på. Men om ”Lärkan” säljer bra kan jag åtminstone hålla boken aktuell så länge jag vill. I och med att författaren varit död så länge behöver jag inte förnya rättigheterna.

Perenn förlag hittade sin nisch, och ett arbetsfält, i de centrala delarna av Europa, mycket på grund av att Per Nilssons resor fördjupade olika kunskaper och intresseområden. Han beskriver inte sig som själv som en ovanligt litterär person: ”Men jag läser säkert mer än de flesta, och skriver en del, mest olika texter för sajten Kultur i öst.”

Till Göteborg åker Nilsson, mycket medveten om att hans monter har en väldigt liten plats på den stora mässytan. Men han vill knyta nya kontakter och, för all del, återknyta gamla. Möta några läsare, och kanske nå ut med budskapet.

Missar mycket

– Jag är ensam på plats och lär inte kunna lämna montern många minuter. Lite synd, för jag skulle gärna ta del av mässan i övrigt också. I och för sig har den blivit väldigt mycket, och allt har inte längre med litteratur att göra. Men det finns fortfarande många spännande seminarier och föreläsningar. Egentligen vill jag inte missa Péter Esterházy, särskilt med tanke på att det är han som har skrivit förordet till ”Lärkan”.