Att överleva i Neapel

Kultur
Foto:

”Dagen före lyckan” Övers Tobias Lorentzson (Akvilon) ”Montedidio” Övers. Viveca Melander (Elisabeth Grate Bokförlag)Italienske författaren Erri De Luca introduceras för svensk publik med två kortromaner, som båda utspelar sig i Neapels fattigaste kvarter. Thomas Kjellgren läser en prosa med fötterna på jorden, men med fantasins vingar.

Artikeln publicerades 16 april 2011.

Den italienska författaren Erri De Luca är en ny och intressant bekantskap. Med två kortromaner introduceras han nu för en svensk publik: ”Dagen före lyckan” och ”Montedidio”.

Båda berättelserna utspelar sig i Neapels fattigkvarter, i miljöer som De Luca känner väl och där han hemtamt kan röra sig genom de olika tidsskikten – från slutfasen av andra världskriget och fram till idag. Dessutom handlar det alltid om att överleva i denna stad där våld, död och hisnande lycka lever parallellt, i samma andetag.

De Lucas människor rör sig inne i de trånga gränderna och när de berättar något så behöver de napolitanskan. Italienskan passar kanske för att skriva ”men för att berätta något behövs vårt språk som häftar fast vid historien och får den att framträda”.

”Dagen före lyckan” och ”Montedidio” (namnet på ett fattigkvarter i Neapel) springer båda fram ur detta stadens visuella och verbala kartnät och romanerna har flera gemensamma beröringspunkter, de är grenar på samma träd.

I centrum av ”Dagen före lyckan” står en föräldralös pojke som don Gaetano, portvakten, tagit hand om sedan han var liten. Pojken växer upp i slagskuggan av andra världskriget, den tyska ockupationen och befrielsen av staden.

När han en dag upptäcker, och utforskar, ett hemligt gömställe visar det sig att don Gaetano också är mycket förtrogen med denna plats där det funnits både smuggelgods och vapengömmor genom tiderna. I detta hål under jorden gömde don Gaetano själv undan en judisk överlevare.

Pojkens väg till vuxenlivet utvecklas genom den äldre mannens värme och kärleken till flickan i fönstret på tredje våningen, barndomsförälskelsen Anna. Han är länge en ”ingens son” men när don Gaetano en dag berättar om pojkens pappa får livet helt nya konturer. Kärleken till Anna är komplicerad och kräver dramatiska handlingar. Något som till slut tvingar pojken ut på en lång och oviss resa.

I ”Montedidio” möter vi den unga snickarlärlingen som varje dag hör mäster Errico säga att ”dagen är en munsbit”. Pojken är tretton år gammal och hans pappa har satt honom i arbete. Fadern själv är stuveriarbetare och går på kvällskurser för att lära sig att läsa och skriva. Modern är sjuklig och dör också en bit in i berättelsen.

I verkstaden finns även don Rafaniello, en flykting som lagar de fattigas skor så att de blir som nya. Han har en puckel på ryggen där hans vingar ligger ihoppackade i väntan på den dag då de skall vecklas ut och föra honom till Jerusalem.

Av sin pappa har pojken fått en bumerang med vilken han tränar varje dag inför det slutgiltiga utkastet, högt uppe från det tak dit han och Maria, som inviger honom i kärlekens alla mysterier, ofta har smugit sig undan.

De Lucas stil är realistisk och direkt, men varje ord bärs samtidigt av fantasins flykt och poesins sinnlighet.

Elegant fogar han samman sina olika berättelser och historier. Han gör det med en medvetenhet som han också låter en av sina personer formulera: ”En författare ska vara mindre än ämnet han talar om. Man ska kunna se att historier glider ifrån honom åt alla håll och att han bara plockar upp en liten del av dem. Den som läser uppskattar överflödet som svämmar över författaren”.

Ja, bättre kan det inte sägas!