Ulrika Kärnborg. Bild: Fredrik Persson.

Ett filmiskt berättande

Text: Charlotte Wiberg
Publicerad 12 oktober 2010 16.19 Uppdaterad 13 januari 2011 16.15

Ulrika Kärnborg

"Som om"

(Natur & kultur)



ººHuvudpersonen i Ulrika Kärnborgs nya roman är filmvetare. Föremålet för hans avhandlingsarbete har fått namnet Evelyn James, ett tunt alias för den brittiske regissören Lindsey Anderson vars mest kända filmer If... och O Lucky Man! i romanen kallas And... och O Happy Man!

Handlingen utspelar sig under tidigt nittiotal, i lundensisk och dansk universitetsmiljö. Klassisk ideologikritisk teori har ersatts av cultural studies, den populärkulturskonsumerande ungdomsmassan tillmäts orakelmässiga smarthetskvaliteter och varje akademiker med hipphetspretentioner ser sig anmodad att ha offentliga åsikter om feministikonen Madonna. Kärnborgs tidsskildring är skarp och humoristisk.



Att Johan Furumo, som huvudpersonen heter, är just filmvetare är av betydelse. Han ser sin omvärld som genom ett projektorsflimmer, men snarare än att dämpas förstärks och förvrängs intryck i enlighet med det egna begärsmönstret.

Kärnborg använder sig av ett filmiskt berättartekniskt grepp som går ut på att lägga in bedrägliga inskott, små scener som tycks verklighetstrogna men i själva verket gestaltar drömmar eller fantasier – "som om".

Hon har också späckat berättelsen med både öppna och underliggande filmreferenser. Brittisk film är vad protagonisten föreläser om, men den film (som i sin tur bygger på en roman) jag främst kommer att tänka på under läsningen är Luchino Viscontis "Döden i Venedig".



På samma sätt som den åldrande Gustav Aschenbach i denna film blir katastrofalt besatt av en ung pojke drabbas Johan Furumo av flickan Nadine och läser in sina egna önskningar i hennes beteende.

Nadine förblir en stum part, medan hennes väninna Amanda och dennas "skyddsängel" Peter ges berättarroller vid sidan av Johan. Samtidigt framstår Nadine som betydligt mer demonisk än sitt motstycke i "Döden i Venedig".

Det förblir något oklart vad Kärnborg egentligen vill säga med henne. Inledningsvis gestaltas hon som ett offer, men hon kommer under bokens gång alltmer att framstå som en av dessa många amorfa skräckfilmsgestalter, som under skiftande identiteter orsakar ständig förödelse i sina spår.



Liksom i "Döden i Venedig" finns det i "Som om" en lite obehaglig tendens i berättelsen att förknippa sexualitet, och i synnerhet homosexualitet, med undergång och förnedring. Men Kärnborg skriver på ett drivet och engagerande sätt.

Hon börjar sin berättelse om Johan Furumo med citatet "män är djur". Snarare än manshat tyder dock detta på humor och självdistans. Furumo är i själva verket djupt mänsklig, och jag följde hans framfart i romanen med spänning.

Större eller mindre text



5 läsare har reagerat på denna artikel

20% är glada

40% är likgiltiga

40% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Ett filmiskt berättande"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu