Pandemierna blir fler och värre

Minns ni fortfarande Sars? Hongkongviruset som 2003 försatte en hel värld i pandemipanik utan att det egentligen hände något.

Fågelinfluensan? Som efter några skräckintensiva månader lika plötsligt liksom bara försvann.

Fjolårets svininfluensa har knappast någon glömt. Så pandemihysterin denna gång om möjligt ännu mer, tja hysterisk. Visst, 20 000 människor dog, men betydligt fler människor dör under de sedvanliga, årliga influensorna.

Gissar att jag inte är ensam om att misstänka en medial konspiration eller åtminstone cynisk spekulation bakom rapporteringen.

Pandemiska skräcknyheter säljer alldeles lysande. Men hur många gånger kan man ropa på vargen?

Förhoppningsvis många gånger till, tvingas jag konstatera efter att ha läst Björn Olsens "Pandemi – Myterna, fakta, hoten". Det är en djupt oroande och smått mardrömsskapande bok som inskärper att Sars, fågelinfluensen och svininfluensan mycket väl hade kunnat ta livet av miljontals människor likt spanska sjukan och digerdöden.



Problemet är att ingen, inte ens en specialist som Björn Olsen – professor och överläkare i infektionssjukdomar – kan förutsäga vilket virus som kommer att skapa en global katastrof.

Förr eller senare kommer mänskligheten åter att ställas inför en dråpare som spanska sjukan – utförligt och fängslande skildrad i boken – som mellan 1918 och 1920 dödade mer än 50 miljoner människor.

Virus och bakterier har haft miljarder år på sig att utveckla intelligenta överlevnadsstrategier medan människans försvarssystem, för att inte tala om antibiotika och vaccin, är betydligt yngre.

Pandemi är paradoxalt nog en väldigt fascinerande, rentav skojig läsning förutom att den är mycket lärorik, pedagogisk och, visst, oroande.

Boken tar huvudsakligen upp två exempel på vad Björn Olsen anser vara mänsklighetens största pandemihot: influensa i alla dess olika uppenbarelser, samt antibiotikaresistens. Nej, antibiotikaresistens är ingen pandemi, men uppför sig som och får konsekvenser som en pandemi.



Gemensamt för alla livsfarliga influensavirus är att de hoppat mellan artgränser och är ungefär lika gamla som människan brukat jorden – och att de kommer från våra domesticerade djur. Kikhosta har vi fått via grisar, smittkoppar via vattenbufflar.

Svininfluensen kommer från gissa vad, men samma ursprung hade också Asiaten 1957 och Hongkonginfluensan 1968: bättre benämning är därför A/H1N1 2009. Som i värsta fall återkommer nu i vinter i muterad form – och då fungerar inte fjolårets vaccin.



Varför pandemierna blivit fler och värre beror på flera saker, bland annat att vi äter mer och mer kött som kommer från alltmer (in) avlade djur. När den biologiska mångfalden minskar ökar känsligheten för infektionssjukdomar.

Största enskilda hotet är dock befolkningsexplosionen och dagens monsterstäder, enligt Olsen, som framlägger enkelt, smart recept: att utbilda kvinnor, framför allt i fattiga länder. All forskning visar att högutbildade kvinnor föder färre barn. Utbildning försvagar dessutom, långsamt men effektivt, patriarkala strukturer. Bokens mest tänkvärda avsnitt handlar ändå om antibiotikaresistens som faktiskt snarare är resultat av rikligt antibiotikabruk än rent missbruk.

Antibiotikaresistens började redan för sjuttio år sedan – samtidigt som världens första antibiotika såg dagens ljus. Bakterier är suveränt intelligenta. Livsfarliga men huvudsakligen livsviktiga för vår överlevnad. Antibiotikaresistens är dock ett gigantisk och ökande problem, enligt Olsen. Som kan komma att få rent pandemiska dimensioner om vi inte på allvar försöker lösa det. Annars återstår till slut inget annat än som på ett sjukhus i spanska Zaragoza – att spränga byggnaden som totalt invaderats av totalt antibiotikaresistenta bakterier.



Delvis är Pandemi en partsinlaga (för svensk vaccintillverkning och utveckling av medicinsk ornitologi), delvis en debattskrift (Björn Olsen anser att Sverige borde ha givit bort alla våra miljoner, överblivna svininfluensavaccin).

Framför allt är Pandemi en viktig, tankeväckande och angelägen bok. Och en dyster påminnelse om att antibiotika och vaccin är fantastiska innovationer med begränsad effekt och datumstämplad giltighet.

Så glöm inte, glöm aldrig: tvätta händerna och hosta i armvecket. Och håll tummarna.