Det verkliga priset för din T-shirt

Det börjar med en T-shirt för 69 kronor. Ett av alla dessa oändliga butiksställ med billiga basplagg i 100 procent bomull. Var bomullen kommer ifrån och hur den kan vara så billig – det kan i alla fall ingen i butiken svara på.

Men journalisten Gunilla Ander kan. I Bomull. En solkig historia tar hon med läsaren på en resa över världen och genom historien i jakten på "det vita guldet". För den historien finns nog inget mer träffande ord än just solkig, och ändå lyckas Ander skriva den med både välbehövlig indignation och med en smula hopp.



Bomull är en lättbegriplig guide till komplicerad internationell handel och till konsekvenserna av både storpolitik och av de små vardagliga beslut var och en av oss tar hela tiden. Det är ju i slutänden vi som köper den där t-shirten för 69 kronor och som bryr oss eller inte bryr oss om att ställa frågan hur den egentligen kan vara så billig.

På den fria marknaden röstar vi med fötterna, heter det. Blir priset för högt, så väljer vi något annat. Snabbt och effektivt. Men på marknaden råder knappast någon allmän och lika rösträtt och det verkliga priset är sällan så enkelt som 69 kronor. Det måste i stället räknas i miljö och mänskliga rättigheter, i bomullsodlingens enorma behov av vatten och bekämpningsmedel, i ekologiska katastrofer, i förgiftade människor och tvångsarbete.



Gunilla Ander besöker bland annat Aralsjön, där vattnet försvunnit ut till bomullsodlingarna. Fisket, tillgången på rent vatten, människors möjligheter att leva där har slagits i spillror. Kvar finns mest förgiftad saltöken.

Hon besöker diktaturens Uzbekistan där bomullen odlas enligt gamla stalinistiska mönster och skolbarnen tvångskommenderas till barnarbete under skördemånadernas alla ljusa timmar.

Hon fortsätter till Västafrika där småbrukare med traditionella hackor aldrig får en chans att konkurrera med de amerikanska bomullsfarmarnas storskaliga fält och moderna maskiner. Inte för att de inte skulle kunna göra det, utan för att USA plöjer ned enorma summor i jordbruksstöd, medan WTO och Världsbanken tvingar de fattiga afrikanska staterna till avregleringar.



Nej, här finns inte någon allmän och lika rösträtt. Inte för barnarbetarna i Uzbekistan, inte för alla som förlorat tillgången på fisk eller rent dricksvatten, inte för de västafrikanska bomullsodlarna som snärjts i skuldfällor genom bomullens ständiga investeringskrav på nya kemikalier.

Paradoxalt nog inte heller för de amerikanska bomullsfarmare som upprätthåller överproduktionen insnärjda i envist jordbruksstöd till en sydstatsekonomi som aldrig riktigt hämtat sig sedan slaveriets avskaffande.

Det är en koppling som återkommer. Den ekonomiska makten i världen ligger där den legat i hundratals år, och det är de afrikanska bomullsodlarna som återkommer till liknelsen att det är som om slaveriet aldrig avskaffats.



Så vari ligger hoppet? Ander ser det i just de afrikanska bomullsböndernas kamp mot Goliat, i deras krav att få konkurrera med i-världen på rättvisa villkor. Hon ser det i den ökade efterfrågan på ekologisk bomull som gör att samma småbrukare kan lägga om till en mer hållbar produktion. Hon ser det i konsumentpåverkan på stora textilföretag som tvingas börja redogöra för hur deras tyger egentligen kommit till.

Man kan också se det i journalistik som Anders, i envisa frågor och spridandet av kunskap. I vetskapen att 69 kronor är allt annat än rimligt.