Om svårigheterna att frigöra sig från fadersauktoriteten. Alldeles oavsett om man betraktar texten som ett privatbrev till den fader som håller sin 36-årige son i ett järngrepp – och som kallar honom livsoduglig – eller om man läser texten som en novell med tematik som korresponderar med fadersskildringarna i exempelvis "Domen" och "Förvandlingen" så är brevet ett vibrerande dokument om uppfostran och komplicerade faders-och familjerelationer.



Av brev till systern Ottla kan man sluta sig till att Kafka verkligen tänkte sända iväg sitt brev. "Jag kan skicka det först på måndag, men det gör inte så mycket om det anländer när jag redan är i Prag".



Torsten Ekbom konstaterar i sin bok om Kafka att det inte finns något som tyder på att brevet skrivs i upprörd affekt utan att Kafka hela tiden följer en genomtänkt komposition. Han "behandlar i närmast pedantisk turordning alla de familjeproblem han vill lägga fram för fadern; barndomen, systrarna, modern, skolgången, sexuella problem, faderns sätt att bemöta Kafkas vänner (med skymford), affären, faderns brutala sätt mot personalen, den judiska identiteten, yrkesvalet, de misslyckade äktenskapsförsöken".

"Mitt skrivande handlade om dig", skriver Franz Kafka till sin far och konstaterar samtidigt att det endast var i skrivandet han kunde uppnå en viss självständighet. För varje ny bok som Kafka gav ut så lär fadern alltid avfärdande ha sagt: "Lägg den på mitt nattduksbord".



Brevet till fadern skrevs mellan den 10 och 20 november 1919 efter det hastigt uppskjutna bröllopet med Julie Wohryzek, en flicka som fadern genast betraktade som en billig förförerska: "Hon hade väl tagit på sig någon förförisk blus – judinnorna här i Prag förstår sig ju på sådant".

Detta är själva utgångspunkten och den tändande gnistan för Kafkas brev och han konstaterar att fadern i just den situationen förödmjukar honom som allra mest och att han så tydligt visar sitt totala förakt för sonen.



På samma sätt blir en annan beskriven situation en nyckelscen i skildringen. Pojken Franz vill en natt ha vatten och gnäller ihärdigt om detta. Fadern lyfter resolut honom ur sängen och ut på loftgången där han låter barnet stå ensam framför den stängda dörren i bara nattskjortan. "Jag blev säkert lydigare efter det, men min själ tog skada".

Kafkas text är i sin nakenhet en utdragen bön om förståelse och ett försök att kartlägga en kärlek som bär våldets ansikte. "Förstå mig rätt, far…". Men i ljuset av faderns grovhuggna och avvisande gestalt – och hur denne skäller, hotar, ironiserar, hånskrattar och samtidigt ömkar sig själv – förstår vi hur viktig den här texten är för Kafka. Det handlar om en desperat kamp för självständighet och oberoende – och ytterst är det en kamp om liv och död.



Endast med några få undantag – när han under sjukdomsperioderna vistades på olika kuranstalter eller när han levde i Berlin – så bodde Kafka kvar i föräldrahemmet, vid den härd där han redan som litet barn "besegrats" av sin far.

Utmärkt att förlaget Bakhåll ser till att vi alltid har tillgång till denna centrala text. Hans Blomqvists och Erik Ågrens översättning har ju tidigare givits ut i andra utgåvor. Men första gången brevet kom ut på svenska var 1956, då i Lily Vallquists översättning.