Majas mediala förmåga och traumatiska bakgrund, som hela tiden anspelas på, får man inget grepp om. Förvisso finns tidigare böcker om Maja, men detta påstås vara en fristående del. Metaforerna staplas på ett närmast pubertalt sätt, men kan ibland vara utsökta. Dessutom förekommer i bokens upplösning något så ovanligt som ett monster med självinsikt! Kanske något för dig som gillar tv-program som ”Det okända” och ”Medium”, men jag är skeptisk.