Så var det dags att lära sig ett nytt ord: konsumentgenetik.

Vare sig du vill det eller ej, konsumentgenetik är redan ett etablerat fenomen och en global framtidsmarknad. Och framtiden är redan här.

Konsumentgenetik betyder i praktiken att du själv, för några tusen kronor, kan skicka in ett salivprov till valfritt privat internetföretag – de är redan många – och via mejl ett par veckor senare få en analys av ditt DNA. Och exempelvis få veta vilka av femtiotalet sjukdomar – Alzheimer, hjärt/kärlsjukdomar, schizofreni, bröstcancer – som du bär anlag för och din procentuella sjukdomsrisk.

Skrämmande kanske, men bra. Kunskap, också om vad som står skrivet i ditt genom, är ju makt. Eller föder sådan kunskap bara vanmakt?

Konsumentgenetiken är en ännu liten men snabbt expanderande marknad, särskilt i USA. Det största problemet för konsumenten är dock att även om du har ditt DNA svart på vitt på skärmen – hur ska du som lekman tolka och använda kunskapen?

Hur lurigt och trixit det kan vara, skildrar Lone Frank i nyutkomna reportageboken ”Mina vackra gener” där hon själv skickar iväg saliv för analys. Lone Frank är mest rädd för två familjerelaterade sjukdomar, bröstcancer och depression. Som luttrad vetenskapsjournalist och neurobiolog vet Lone Frank hur enorm och samtidigt ofullständig den genetiska kunskapen är. Det verkligt spännande med ”Mina vackra gener” handlar inte om Lone Franks eget svajiga DNA – huvudtemat när hon häromveckan uppträdde i såväl Skavlan som radions Kropp och själ – utan om var genetiken vet idag. Och inte minst – inte vet.

Lone Frank är en kunnig, tankeväckande, ofta rolig populärvetenskaplig guide. I bokens intervjuas förgrundsgestalter som James Watson (snillet som tillsammans med Francis Crick upptäckte DNA-molekylens struktur 1953) och Kári Stefánsson (som kläckte idén att kartlägga hela den isländska befolkningen).

Mest fascinerande är emellertid bokens andra del där ämnet kompliceras.

Så står faktiskt inte ditt öde skrivet i ditt DNA, vilket James Watson tvärsäkert hävdade för tjugo år sedan.

Dagens forskning vet att genomet inte är en statistisk storhet. Relationen mellan arv och miljö är milt sagt komplex och outforskad. Detta är tveklöst bokens mest spännande, rentav uppmuntrande insikt. Det finns inget linjärt förhållande mellan gener och sjukdomar, mellan gener och beteende.

Sannolikt kan vi själva, genom erfarenhet och levnadsförhållande, givetvis inte förändra men påverka våra arvsanlag att uppföra sig annorlunda. Intressant nog har neurologer på 2000-talet kommit till snarlika slutsatser: hjärnan är ett förbluffande plastiskt underverk.

Grundfrågan kvarstår dock. Hur hanterar vi denna kunskap? Som både kan rädda liv och designa barn. Var drar vi gränsen mellan god genetik och nazistisk rasförädling?

Det djupt belastade begreppet eugenetik är likväl ett faktum idag, hävdar forskaren Armand Leroi, och syftar på alla medicinska aborter. I Kina aborteras flickfoster och i väst anses det ofta vara rimligt att abortera foster med kromosomfel. Men vad gör vi i framtiden om genomet skriver ut dövhet eller homosexualitet?

Enligt Leroi är det likväl en underlåtelsesynd, alltså absolut omoraliskt, att inte använda den genetiska kunskapen. Däremot måste kunskapen regleras på något sätt. I USA har man till exempel lagstiftning som förbjuder försäkringsbolag och arbetsgivare att ens fråga om ditt DNA.

Sedan finns en mer trivial, dessutom lukrativ form av konsumentgenetik som sysslar med att spåra dina anfäder, vilket lockat många afro-amerikaner på spaning efter sina afrikanska rötter. Så fick en stolt Oprah Winfrey 2005 veta att hon var ättling till det sydafrikanska zulufolket. Raskt lät hon bygga en flickskola i Sydafrika. Några år senare gjorde Oprah ett nytt test. Nu var hon istället släkt med kpellefolket i Liberia.

Konsumentgenetiken har alldeles uppenbart brister, och inom den akademiska världen är man djupt kritisk till denna kommersiella utveckling. Likväl är konsumentgenetiken sannolikt här för att stanna. Människan är nyfiken. Själv vill jag definitivt hålla en expert i handen när jag skickar iväg min saliv. Men mitt genom skrämmer mig inte.

Främst för att Lone Franks bok visar att en sak är solklar. Trots genetikens alla häpnadsväckande landvinningar kvarstår mysteriet: du och jag och människan.