Hennes senaste, ”Som om jag frågat”, med 15-årige John i fokus, är inget undantag. Han lever ett bekvämt och förhållandevis ordinärt liv; bor med sina högst vanliga föräldrar i en högst vanlig villa, umgås med sina högst vanliga vänner, går på sina högst vanliga fotbollsträningar. Inget utöver det vanliga, liksom. Ända tills sommaren innan nian, vill säga. Då förändras allt.

Hans båda bästa vänner, Saga och Lukas, blir ett par och hans föräldrar tycks sluta vara ett. Vem ska nu John vända sig till? Vem ska han prata med om allt som händer, om sin frustration och sina känslor kring det? Saga och Lukas är inte längre desamma, de blir ”Saga-Lukas”, och John upplever det som om han blivit sviken av alla sina närmaste. Han tappar fokus. Han blir less. På allt. Till och med på fotbollen, som han hållit på med sedan han var liten. Men så gör Line entré.

Lindbäck lyckas än en gång teckna ett trovärdigt porträtt av en ung människa på väg in i vuxenlivet. Visst kan jag tycka att John är lite väl förnuftig och återhållsam emellanåt, men ändå – han är en person man vill lära känna mer.

De andra karaktärerna får stå tillbaka, eftersom det är John som tar plats i berättelsen, men det är ju också utifrån hans perspektiv man läser. Lindbäck skriver på ett rakt och enkelt sätt, med mycket humor.

Jag har bara en sak att önska: att jag själv vore tonåring och fick läsa hennes böcker utifrån det perspektivet. Går det att ordna, tros?