Annons

Du gamla, du stora demokrati

Vad är mer värt att fira än demokratin när vi under den 6 juni sjunger den svenska nationalsången och hissar flaggan? undrar kulturredaktören Sune Johannesson efter att ha läst den nya skriften, ”Handbok för demokrater”.
Ny bok • Publicerad 4 juni 2018
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Hedi Fried, författare, psykolog och överlevare från koncentrationslägren. Ses här under en manifestation mot rasism.
Hedi Fried, författare, psykolog och överlevare från koncentrationslägren. Ses här under en manifestation mot rasism.Foto: Klas Widestrand/TT

Demokrati är ett begrepp som var så självklart att det under en lång rad av år knappt behövde diskuteras, det var snarare något som hörde till skolans historielektioner. Så fel. Nu är det demokrati här och var – i samtal, föreläsningar, artiklar och debatter, från politiker till skribenter och forskare.

Demokratin är hotad är mångas uppfattning, och blickarna slängs inte bara bakåt till mörka tider i historien utan även till dagens ledare som Putin och Trump och till västgrannar såsom Polen, Ungern och Tjeckien. Det som har tagit lång tid att bygga upp kan raseras fort. Det visar dessa aktuella exempel.

Annons

Just det är också en av lärdomarna i den nya fina boken ”Handbok för demokrater”, där 21 korta nyskrivna texter har samlats för att ta temperaturen på hur demokratin mår och ge råd om hur den bäst kureras. Det är en ojämn samling, men oerhört inspirerande. Och superviktig.

Demokratin har varit nödvändig för ett samhällsbygge som bland annat bygger på, eller strävar mot, tolerans, jämställdhet och tryck- och yttrandefrihet. Så när vi den 6 juni firar den svenska nationen med en blågul fest borde den här boken ligga jämte fikat i picnickorgarna.

Anna Jörgensdotter, författare.
Anna Jörgensdotter, författare.Foto: Mats Åstrand/TT

Skribenterna visar var hoten finns, och pekar genom sina avslutande råd ut riktningen vart vi bör gå. Även om åsikterna går åt lite olika håll, både vad gäller synen på samtiden och råden för framtiden, är alla överens om att vi måste vakna. Vi måste bli medvetna om vad vi har, för att samtidigt inse vad vi kan förlora.

Det flera lyfter fram i sina råd är betydelsen av att engagera sig i föreningar, politiska partier, kursverksamheter... allt för att låta demokratins tankar ta en naturlig plats i vår vardag. Ett annat råd som återkommer är att våga säga ifrån. Mot rasism, mot intolerans, mot hot, vilket samtidigt gör att vi tar ställning för öppenhet, allas lika värde och en anständig ton.

Grunden till den här skriften kommer från Hédi Fried, som enligt förordet ringde till förlaget och med en önskan om att något måste göras för att ”skydda demokratin”. Fried är ett föredöme som medmänniska, en hjälte på riktigt. Hon borde få finnas på alla våra sedlar, vara julvärd, Sommarpratare och bli vår monark.

Resultatet av hennes telefonsamtal blev möten som ledde vidare till den aktuella antologin. Hon skriver själv en av texterna, en mörk berättelse om att ondskan aldrig går över, men genom att på allvar se och försöka förstå vad som händer i nuet har vi också möjlighet att ingripa i tid. Själv fyller hon i dagarna 94 år, är författare med en yrkeskarriär som psykolog bakom sig. 1945 kom hon till Sverige, som en överlevare från nazisternas koncentrationsläger.

Detta gör hennes bidrag i boken än starkare. Hon har mött ondskan, hon vet vilka fruktansvärda konsekvenser som väntar om demokratin vacklar. Därför känns oron extra när det är just hon som skriver att hon ser likheter mellan 30-talet och idag. Vilka likheter? Jo, ett allt grövre språkbruk. Om nazismens väg till övertagandet skriver hon: ”Steg för steg, nästan omärkligt fördes förändringarna in i vardagslivet. Det började med språket. Nedsättande ord användes om judar, romer, och andra /.../.”

Hennes råd? ”Vänj dig aldrig, blunda inte för det obekväma, för tecken som kan förebåda ondska. Höj din röst för rättvisan, fånga ögonblicket när din röst kan ändra på det påbörjade onda och var med och skapa en bättre värld.”

Andra är inne på exakt samma spår, hur språket har förråats och vilken roll detta spelar. Detta är bland annat synligt i rasismen, som konsekvent reducerar invandrare till en grupp som anses stå för något negativt och utgör ett hot.

En mycket skarp och viktig text om den förödande rasismen har miljöhistorikern Marco Armiero skrivit. Här lyfter han fram att USA och Europa borde ta ett större ansvar i flyktingfrågan; ”vi borde vädja till solidariteten och dela med oss av vad vi har, förbli mänskliga inför påtryckningar att bli något annat”. Han betonar även hur snedvriden debatten är, där mer fokus läggs på att se invandrare som en kostnad som kan stjälpa samhället än på de områden där de stora pengarna istället finns.

Annons

Jag är även svag för ärkebiskop Antje Jackeléns tankar om medborgarskapets betydelse för att se värdet av oss svenskar. Detta ställer hon i kontrast till en syn på människan som, enligt henne, tar över på flera håll i samhället, där vi reduceras till konsumenter och kunder. Vi är, skriver hon, ”med-borgare!”, och fortsätter: ”Demokrati byggs och utövas av medborgare tillsammans. Den är ingen konsumtionsartikel. Krysset på röstsedeln är något annat än gilla-knappen på Facebook.”

Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan.
Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan.Foto: Lars Pehrson
Gellert Tamas, författare och dokumentärfilmare.
Gellert Tamas, författare och dokumentärfilmare.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Författaren Gellert Tamas, uppvuxen i Kristianstadstrakterna, skriver en värmande berättelse där han jämför 2015 års flyktingmottagande med hur hans föräldrar fick stöd efter flykten från Ungern 1956. Vi avslutar med hans råd, utmärkta ord att fira nationaldagen med: ”I tider av nöd krävs stora samhälleliga insatser - men det räcker inte. Lika avgörande är den hjälpande handen, att vi försöker vara medmänniskor på plats.”

Sune JohannessonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons