Dubbel underjordisk resa

Greppet har delvis prövats tidigare i en svensk sonettsamling, av Lotta Olsson. Och berättarjaget, som ofta rimmar just på ”jag” förenar den inåtvända självförsjunkenhet, som är typisk för tunnelbanans underjordsresor, med ett blickens rundvandrande intresse för de andra passagerarna, ett intresse vars tonfall närmast kan kallas medborgerligt.

Det är innanför de traditionellt rena men ibland överraskande rimlösningarna en ganska nyskapande samling sonetter. Emellanåt blir det nog lite väl lekfullt och då börjar dikterna klinga som Alf Henriksons rimmerier, eller med tanke på de många inslagen från grekisk antik som den spetsfundige och självmedvetne Hjalmar Gullberg. Samtidssignalerna är många med slängig metropolitan-jargong och dataspråk, och avsikten är att förhindra det hela från att verka bakdaterat. Ingenting är en ung svensk poet så rädd för som att låta för nostalgisk eller romantisk. Det kan bli något av kleinkunst över det hela.

Men efterhand vinner diktsamlingen mig över. Här finns mittibland ironierna en mänsklig värme som jag inte har förknippat med Malte Perssons poesi tidigare. Vad som bidrar till ett allt mer starkt intryck under läsningen är att synliggörandet av den inre medvetandeprocessen, medan svarta granitväggar och ljusbadande stationer blixtrar fram, faktiskt inte känns påklistrad. Utan dikterna lyckas verkligen att gestalta en inre resa, och gör sonettens rimmönster till en del av dess intervallfyllda framglidande.

I sina bästa avsnitt är ”Underjorden” på nivå med Durs Grünbein, den store tyske samtidsdiktaren. Dikterna är intelligenta i det begreppets bättre betydelse, det vill säga att de är intelligenta i sin gestaltning, i sin konstnärlighet. Referenserna är många men fungerar integrerat och öppnande. Dikterna fungerar även fint som svit, och kan i grunden läsas som en novell, fastän på vers. Textmaskinen har blivit till levt liv och till ett i det inre erfaret. Poeten har mognat. Det här är en diktsamling som det är lätt att glädjas över och som man gärna rekommenderar vidare.

Fakta Malte Persson

Född 1976, bosatt i Stockholm. Debuterade 2002 med romanen ”Livet på den här planeten”, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.

Fler titlar: ”Apolloprojektet” (2004), ”Dikter” (2007) och ”Edelcrantz förbindelser” (2008, nominerad till Augustpriset).

Han är också verksam som kritiker, främst i Expressen.