Annons

Dylan och den ständiga flykten

Tre gånger om året möts de i en kontorslokal för att frossa i deras gemensamma hjälte: Bob Dylan! Men livet för de medelålders männen håller på att ändras på flera vis, lyckas också de att förändra sig? Kulturredaktören Sune Johannesson ser nya Malmöpjäsen ”Dylansällskapet”.
Teater • Publicerad 20 mars 2018
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Hans-Peter Edh, Göran Dyrssen, Håkan Paaske och Erik Olsson som Bror, Konrad, Markus och Erik i ”Dylansällskapet”, som i vår spelas på Intiman i Malmö.
Hans-Peter Edh, Göran Dyrssen, Håkan Paaske och Erik Olsson som Bror, Konrad, Markus och Erik i ”Dylansällskapet”, som i vår spelas på Intiman i Malmö.Foto: Emmalisa Pauly

Vännerna Markus, Konrad och Bror ses tre gånger om året för att ägna dessa kvällar åt ett enda ämne: Bob Dylan. Så har skett i åratal, och nu som män i övre medelåldern kan de fortfarande bli osams om den och den låtens kvalitet eller om Dylans framträdande på Live Aid-galan 1985 var det sämsta han nånsin gjort och vad det isåfall berodde på (Bob Geldof är en stark kandidat).

Om denna instängda trio – både vad gäller diskussionerna som till deras slutna rum dit endast en underbart trögt mullrande arbetshiss leder – handlar Dennis Magnussons pjäs ”Dylansällskapet”. Fast redan under det här årets första möte ansluter Erik, en yngre och oblyg Dylan-fantast, och sällskapets rutiner hamnar i otakt.

Annons

Varför ska jag bry mig om en pjäs som handlar om Dylan och detta grabbgäng?

Den frågan ställer jag till mig själv redan innan pjäsen har börjat. Svaret visar sig efter ett par minuter: Deras liv är betydligt mer innehållsrikt än Dylans låtskatt, och strax har allt från kärlek till skilsmässor, ensamhet och allvarliga sjukdomsbesked hamnat på bordet jämte den traditionella lasagnen.

Konrad och Bror, två av männen i Malmöaktuella ”Dylansällskapet”: Göran Dyrssen och Hans-Peter Edh.
Konrad och Bror, två av männen i Malmöaktuella ”Dylansällskapet”: Göran Dyrssen och Hans-Peter Edh.Foto: Emmalisa Pauly

Problemet är att de delar sin hjältes strategi för att undvika dessa livsproblem; flykten. Dylan genom en aldrig upphörande turné, kvartetten genom att vägra inse sanningen och ta sitt ansvar som vuxna mänskor. Att tro att ens hustru välkomnar en tillbaka efter otrohet, att inte våga ge livsavgörande besked till de närmaste och att gömma telefonerna när de ringer för att avkräva ett viktigt besked – nej, det är varken bra i nuet eller hållbart i längden.

Så blottläggs dessa män med alla sina olika former av bekymmer, blandat allt som oftast med en Dylanreferens eller med en låttitel som i deras ständigt pågående quiz resulterar i ett blixtsnabbt svar med albumets namn och spårnumret.

Scenografin är enkel och effektiv, med den tidigare nämnda hissen som en bärare av nyheter och en koppling till såväl döds- som livsriket. Männen ges trovärdighet genom de fyra övertygande skådespelarna, det här är ett kammardrama som kräver ett tätt spel. Och det fungerar utmärkt!

Pjäsen rymmer dock väl mycket schabloner både vad gäller dessa fyra Dylanmän och deras syn på och berättelser om kvinnorna i deras närhet.

Lyckas jag bortse från det är det här en underhållande kväll, men eftersom skrattet bor granne med allvaret växer en tyngd fram som lever kvar även efter sista låten. Än längre om manuset hade vågat ge allvaret ännu mer plats.

På vägen hem frågar jag mitt sällskap hur det kommer sig att jag aldrig har lyckats bli någon hängiven fan som kan rabbla låttexter, musiker och jämföra olika inspelningar, varken vad gäller Bob Dylan eller något annat. ”För att du har ett liv”, svarar hon.

Det betyder inte att Dylanmän och alla andra hängivna -män saknar ett liv, däremot att mina prioriteringar i livet är helt annorlunda. Därför hamnar inte heller Dylanintresset på min personliga topplista.

Erik (Erik Olsson) är ny i Dylangänget, medan Konrad (Göran Dyrseen) har varit med längre.
Erik (Erik Olsson) är ny i Dylangänget, medan Konrad (Göran Dyrseen) har varit med längre.Foto: Emmalisa Pauly
Dylan? Nej, däremot en ur Dylangänget på väg in i hissen som binder ihop deras möteslokal med verkligheten där ute.
Dylan? Nej, däremot en ur Dylangänget på väg in i hissen som binder ihop deras möteslokal med verkligheten där ute.Foto: Emmalisa Pauly

Teater

”Dylansällskapet”

Manus: Dennis Magnusson

Regi: Anders Lundorph

Scenografi: Nicolaj Spangaa

På scen: Håkan Paaske, Göran Dyrseen, Hans-Peter Edh och Erik Olsson.

Premiär på Intiman, Malmö stadsteater i fredags, 16 mars. Spelas till 5 maj.

Sune JohannessonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons