Egeland, Tom: "Cirkelns ände"

Nej, "Cirkelns ände" är ingen kopia av en berömd Dan Brown-bok. Tvärtom. Frågan är om inte Brown läst den norska boken innan han skrev "Da Vinci-koden".

Kultur • Publicerad 4 januari 2006

"Jag är glad att jag skrev min bok först. Annars skulle jag nog ha beskyllts för plagiat." Så sa Tom Egeland i en intervju i Aftenposten 2004, apropå romanen "Cirkelns ände", som publicerades i Norge 2001 och nu har översatts till svenska. Den bok han förekom är Dan Browns mega-bestseller "Da Vinci-koden".

Likheterna mellan romanerna är slående – båda är thrillers som kretsar kring religiösa artefakter, kyrkliga dogmer, hemliga sällskap och teologiska konspirationsteorier – vilket i hög grad beror på att såväl Egeland som Brown inspirerats av Baignants, Leighs och Lincolns bok "The Holy Blood and TheHoly Grail", från 1982 (även den numera på svenska).

Annons

Men det finns flera överensstämmelser på detaljnivå, som inte går att förklara med hänvisning till gemensamma källor. Exempelvis spelar albiner framträdande roller hos båda. Om Egeland inte varit så tidigt ute hade han nog inte bara anklagats för plagiat – han hade även med största sannolikhet befunnits skyldig.

Vid sidan av likheterna finns det också skillnader mellan "Cirkelns ände" och "Da Vinci-koden". Framför allt har Egeland betydligt större ambitioner vad gäller exempelvis stilistisk elegans, trovärdig psykologi och komposition.

Medan Brown mästerligt exploaterat populärlitterära standardgrepp som cliff hangers, parallelhandlingar etc., försöker Egeland i betydligt högre utsträckning fånga läsarens intresse genom att bryta mot flera av thrillergenrens konventioner.

Exempelvis håller hans berättande genomgående ett lägre tempo än vad som är vanligt i spänningsromaner, och dessutom komplicerar han sin skildring av konspirationstematiken genom att antyda att huvudpersonen kanske är paranoid.

Resultatet blir en bok som, trots att den är svår att lägga ifrån sig, inte är en lika utpräglad page turner som "Da Vinci-koden". Men å andra sidan är Egelands bok mer komplex och intellektuellt utmanande än Browns.

Att läsa "Da Vinci-koden" är som att gå på ett hejdundrande 50-årskalas med groggbuffé och kortspel. Att läsa "Cirkelns ände" är mer som att träffas och prata över ett glas öl. Vilken läsupplevelse man föredrar är väl ganska individuellt. Själv gillar jag båda sorterna.

Magnus Nilsson

Ny bok

Tom Egeland: "Cirkelns ände" Övers. Lilian Fredriksson (Bazar förlag)

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons