En sjöman i öknen
Hugo Pratt gillrar fällor åt oss. Vi vet aldrig riktigt var vi har honom eller Corto. Skojar de? Tror de på det här?
Shakespeare-referenser står som spön, Rimbaud citeras, berömda gestalter ur historien dyker upp i handlingen. Alla markörer invaggar oss i högkulturell trygghet. Men vad gör då Pratt? Jo, han smyger in populärkulturella element i berättelserna. Han kan låta Corto och hans vänner stå och diskutera den mystiska kontinenten Mu. Leopardmän (som Biggles brukade tampas med) dyker upp. Plötsligt vadar vi i ett gungfly av pulp!
Visst är teckningarna vackra med sina tjocka (precisa) penseldrag. Visst är intrigerna kluriga. Men det som gör detta till riktigt stor seriekonst är samspelet mellan bild och text.
Detta är en serie som visar vad en tecknad serie är och ska vara. Detta är inte illustrerade noveller, romaner eller dikter. Utan bilderna skulle förvisso texterna falla platt. Men utan de andra bilderna runtomkring skulle mången enskild bild bli fullständigt meningslös.
Mer att läsa:
Av Hugo Pratt: ”Corto Maltese i Sibirien”, ”Balladen om det salta havet” och ”Äventyr i Karibien”.