"En större öppenhet för andra dimensioner"

På Cecilia Edefalks stora retrospektiv på Waldemarsudde 2016 fanns flera av hennes mest välkända verk: genombrottet “En annan rörelse”, Dick Bengtsson-parafrasen ”Dad” och självporträttet där hon riktar en pistol mot kameran. Men där fanns också flera installationer och lågmälda målningar föreställande växter, något som avspeglades i utställningens titel: Maskros/Dandelion. Maskrosorna målade Edefalk av i sin ateljé, hon lät dem sedan torka till bollar och lade dem i urdiskade syltburkar. Där har de stått sedan dess. Nu dyker det älskade och hatade ogräset åter upp i Edefalks konst, avbildat i ett trettiotal akvareller som visas på Galleri Arnstedt utanför Båstad med start den 17 juli.

-Jag tyckte så mycket om dem, jag kunde inte förmå mig att göra mig av med dem. Det är lite knasigt, det är ingenting för någon städfantast, säger hon med ett litet skratt.

Maskrosorna återkommer men hon har valt en ny metod för att gestalta dem. Den vanliga gråskalan har också bytts mot färg.

-Förra gången målade jag bara några stycken i olja, nu gjorde jag dem i akvarell. De är blåa, gröna och lite gråsvarta.

Tillsammans med en grupp helt blåa akvareller som "kan föreställa inget, eller himmel, hav eller en horisont beroende på hur man ser det" visar Cecilia Edefalk en nära två meter lång båtskulptur bestående av en vitmålad träspant. Hon tilltalas av formen och vad den kan symbolisera.

-Om man ser den uppifrån blir det som en mandala, samma symbol som du har runt jungfru Maria i målningar. Som en mandel helt enkelt. Den står även för hopp, gemenskap och förflyttning.

Utöver förberedelser för vernissagen ägnas sommaren även åt att packa flyttkartonger. I augusti flyttar hon och familjen till Berlin, staden som hon bodde i under halva 1990-talet.

-Jag har nästan lika många vänner där som i Sverige, och verk på tyska museer så jag är väldigt etablerad där. Det blir spännande att vara där igen, det är mycket mer genomströmning av folk än vad det är i Stockholm. Även om Sverige är fantastiskt så känner jag att jag behöver få lite mer kontinentala kontakter igen.

Riktlinjer för ett projekt i Tyskland är redan uppdragna. Idén, eller beställningen, kom till henne under ett besök på Berlins zoo.

-Jag tycker väldigt illa om djurparker men eftersom jag har en liten kille som vill se på allt möjligt gick vi dit. De hade öppna burar för fåglar och jag gick in i en av dem och där inne satt tre kritvita snöugglor.

I tjugoårsåldern reste Cecilia Edefalk runt Europa för att måla växter till en flora. På senare år har hon allt oftare återkommit till naturen i sin konst och även beskrivit hur hon har en förmåga att kommunicera med djur och natur. Vilket hon gjorde på Berlins zoo.

-Jag pratade lite med en av ugglorna. De tyckte absolut att jag skulle göra ett porträtt av dem och komma tillbaka till Zoologische garten och visa det för dem i buren, säger hon och skrattar lite.

Hon förklarar att hon fick tydliga instruktioner för hur uppdraget skulle utföras genom telepatisk kontakt med en av ugglorna.

-Den sa: ”Måla oss som vita fläckar på grå botten – ganska små. Jag ska vara störst. Måla inte burtaket, det är så tråkigt. Kom hit och visa oss tavlan. Vi ser bra. Den ska vara lika hög som du är. Kom hit tidigt på morgonen klockan åtta, fråga ledningen det går nog bra. Så ska det vara. Jag vill vara din vän. Adjö.”

Två eller tre målningar ska det bli och de ska tas med till djurparken.

-Kanske filmar jag vad som händer där. Jag kommer även att visa målningarna i ett galleri.

-Jag tycker det är så fint att de blir subjekt och beställare av porträtt. Man vrider på perspektivet på något sätt, förklarar hon.

TT: Hur reagerar folk när du pratar om telepati?

-En del tycker att det är obehagligt men många är väldigt nyfikna. Jag är förvånad över att folk inte frågar mig mer. Tidigare ansågs man prillig, det fanns inte utrymme för den typen av egenskaper.

För tio år sedan gjorde Edefalk ett ljudverk till Moderna Museet där hon samtalar med ett antal döda konstnärer, bland andra August Strindberg.

-Det beställdes av Moderna, det hade aldrig hänt för 30 år sen. Det finns en större öppenhet för att det finns andra dimensioner i dag.

Helena Gustavsson/TT