Engagerat om samhällets utsatta

Jerzy Sarnecki delar med sig av sin dramatiska bakgrund, och glider efter hand över i en föreläsning i kriminologi med fokus på brottsbekämpning.

Inledningsvis kan Jerzy Sarnecky bara inte låta bli att ventilera sin ilska och frustration över att inte längre få undervisa vid Stockholms universitet. Att tvångspensionera människor när de fyller 67 är inte bara en vansinnig idé, det förnedrar och straffar dem som drabbas, ja, till och med berövar dem deras identitet, hävdar han och slår fast: ”Jag har aldrig kunnat mer och jag har aldrig varit en bättre föreläsare.”När han har lättat på trycket, medger han att arbetet kanske inte betyder allt för alla - men mycket för många.Jerzy Sarneckys mamma och pappa räddade sig undan nazisterna genom att fly österut. När de återvände till sin hemstad efter andra världskriget var alla deras släktingar mördade utom en. Förföljelserna av judar i Polen upphörde inte med kriget. Efter många turer hamnade familjen Sarnecki 1969 i Sverige - ”paradiset", som Jerzy Sarnecki säger utan ett uns ironi.Han är ingen fängslande berättare, men innehållet kräver heller inte en sådan.Andra halvan av programmet pratar Jerzy Sarnecki kriminologi. Han maler på med ett starkt socialt engagemang, slår ett slag för samhällets utsatta, mestadels i en föreläsande ton som hade passat bättre i ett samhällsprogram. • Publicerad 25 juli 2017