Från lovsång till förgängelse

Nu är det skolavslutningarnas tid. Våra klassiska sommarpsalmer och -visor ljuder på nytt under kyrkvalv och i skolsalar. Att den blomstertid nu kommer är lika säkert som att det sjungs om den med Kolmodins ovan citerade rad.

Även psalm 201 En vänlig grönskas rika dräkt hör till sommarrepertoaren. I regel sjungs endast de tre första verserna, som är en lovsång till sommaren. De följande verserna har nämligen en helt annan karaktär; de uttrycker en stark förgängelsekänsla, ett tema som slås an redan i tredje versens slutrader. Den natur som prisats som "en vänlig grönskas rika dräkt" är nu dömd att vissna och dö. "Allt kött är hö" är det dystra slutfacit som förkunnas.

Det är en rörelse i psalmen som pendlar häftigt mellan liv, lovsång och död, förgängelse. Den enda fasta punkten är att "Herrens ord förbliver".

Kontrasterna i psalmen gör den användbar på ett ovanligt sätt. Den kan nämligen i sin första del – de tre första stroferna – fungera som en lovsång, men i sin avslutande del – strof fyra och fem – som verser i en dödsannons.

Jag har sett exempel på detta. Det är som om psalmen inte håller för sin inre spänning utan brister i två delar. Det religiösa perspektivet förmår inte stå emot trycket. Hälften sommarpsalm, hälften begravningspsalm är det som författaren Carl David af Wirsén har åstadkommit.

Jag har svårt att tänka mig något tillfälle då psalmen sjungs i sin helhet. Wirsén, den förkättrade akademisekreteraren, har spänt en djärv båge som vi knappast kan följa längre.

Första delen, "sommarpsalmen", däremot har blivit populär och till och med legat etta på svensktoppen för några år sedan i vokalgruppens The Real Groups version.

Hans Holmberg

Fakta/

Psalm 201

1.

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu

smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar, och solens ljus

och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden.

2.

Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa, ur skogens snår,

ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och

hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden.

3.

Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv

att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö,

och blomstren dö, och tiden allt fördriver, blott Herrens ord

förbliver.

4.

Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissna

gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen.

Min ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

5.

Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt;

min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt.

I paradis han, huld och vis, mig sist skall omplantera,

där intet vissnar mera.