Gammalt mord, ny lösning

JUSSI ADLER-OLSENNY BOK. När inte Köpenhamnspolisen vet vad den ska göra med vicekommissarien Carl Mørck sparkar de snett uppåt/nedåt. Han blir chef för sig själv i den nystartade avdelningen Q som ska utreda ”cold cases”, gamla fall som aldrig blivit lösta.

Jag tänker ofelbart på förre kristianstadspolisen Per-Åke Åkesson då jag läser om hur man hanterar Carl Mørck. Även Per-Åke ”städades undan” och grävde ned sig i ett gammalt fall – Helenmordet. Han hittade mördaren.

För Carl Mørck börjar det lite trevande innan han hugger på det fem år gamla fallet om den framgångsrika politikern Merete Lynggaard, som försvann på färjan till Puttgarden på väg mot långhelg i Berlin, tillsammans med sin handikappade bror.

Var det bara en olycka?

Mørck ser till att han får en assistent i avdelning Q och deckarhistoriens kanske märkligaste bifigur träder fram. En invandrad syrier med samma namn som den gamle diktatorn Hafez el-Assad ska städa och hjälpa till med arkiv, men visar sig vara så mycket mer än bara en städare. Han inreder sitt rum med bönematta och tekokare, serverar söta, kladdiga, arabiska kakor och spelar sitt hemlands vilda popmusik på bandspelaren.

Inte minst i Danmark måste det vara en balansgång att presentera en sådan udda fågel i en populärlitterär historia, men jag tycker att Jussi Adler-Olsen klarar det med beröm godkänt. Den befarade risken att Assad enbart blir en pajas kommer på skam. Vad och vem Assad egentligen är får inget svar i boken och det är en utmärkt cliffhanger för att läsa också nästa bok.

Även Mørcks snabbt skissade privatliv lovar gott. Gift, men separerad, bor han kvar i villan tillsammans med den pengaslukande plastsonen. I källaren bor dessutom en nördig hyresgäst som samlar playmobilleksaker och deltidsjobbar i en videobutik.

Åter till handlingen:

Mørck och Assad hittar detaljer som inte finns redovisade i den ursprungliga utredningen. De triggas vidare och finner mycket riktigt också lösningen.

Det var ingen olycka när folketingsledamoten Merete Lynggaard försvann från Tysklandsfärjan.

Det var inte heller självmord eller mord. Det var någonting mycket värre.

Parallellt med Mørcks utredning får vi följa händelserna fem år tidigare, och här gör Adler-Olsen ett strålande porträtt av en stark kvinna, som befinner sig i en minst sagt extrem situation.

Utan att säga för mycket så löper de här båda linjerna samman mot slutet och en fantastisk historia om mångårigt hat och hämnd avslöjas.

Jussi Adler-Olsens första bok om avdelning Q är precis så bra som jag hoppades och en god trampolin inför mötet med de andra båda böckerna om Mørck och Assad som utlovats komma under året.