Göran Greider presenterar poeten Greider

bokrecension Artikeln publicerades

En poetisk självbiografi. Recensenten Naima Chahboun skymtar Göran Greider i retrospektiv.

En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande

Lyrik

Författare: Göran Greider

Förlag. Albert Bonniers

Göran Greider, född 1959, är mer än en poet, samhällsdebattör, tidningsredaktör och krönikör; med sin karaktäristiska stämma och spretiga kalufs är han något av en svensk kulturinstitution. ”En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande” är Greiders elfte diktsamling sedan debuten 1981. Boken, som beskrivs som en poetisk självbiografi, är en samlingsvolym som blandar dikter från hela hans utgivning med nyskrivet material.

Författarbiografier syftar ofta till att kasta nytt ljus över författarskapet, livsberättelsen blir en ingång till det skrivna. Här är syftet istället det omvända: Genom att studera författarskapet söker vi få fatt i människan bakom orden.

Det är ett sympatiskt tilltag som ger känslan av att författaren, istället för att med facit på hand servera sanningen om sitt liv och sitt verk, kikar över axeln på läsaren och nyfiket försöker få syn på sin egen spegelbild. Och trots att Greider framträder nästan chockerande tydligt i de enskilda ögonblick då dikten fångar honom – och han dikten – blir det med denna läsart slående hur lite dikterna faktiskt avslöjar om hans person. Vilket inte borde förvåna: En dikt är aldrig främst en utsaga om ett jag utan en text som så snart den börjar ta form ställer estetiska krav på rytm, klang och riktning. Processen från tanke till färdig dikt tvingar poeten ut ur sig själv, och in i språket.

Därför blir en biografisk läsning av dikter aldrig mer än en läsning av en spegling, vi skymtar författaren bakom dikten men möter sällan hans blick.

I ärlighetens namn ska sägas att det för den trogne Greiderläsaren inte finns mycket att hämta här.

Bokens upplägg är tematiskt, inte kronologiskt. En nyskriven dikt om ungdomsåren hamnar följaktligen i kapitlet ”Ung”. Samlingen ger därmed ingen överblick över författarskapets utveckling över tid, eller förändringar i tidsandan. Trots att dikterna är fast förankrade i sin samtid ger de intryck av att befinna sig i ett enda utsträckt nu. Ibland uppstår nya helheter, som i sviten ”Landsbygd” där glimtar från leråkrar och vargjakt förmedlar bilden av en periferi som egentligen utgör händelsernas – det mänskliga livets – centrum. Ibland förstärker den tematiska indelningen dikternas mindre klädsamma drag, som den magistrala ton som ibland smyger sig in i sviterna ”Natur” och ”Socialist”.

I ärlighetens namn ska sägas att det för den trogne Greiderläsaren inte finns mycket att hämta här.

De nyskrivna dikterna är få och tillhör – med några lysande undantag som ”Byvägarna” och ”Fingertoppsblues” – inte samlingens bästa.

Bokens ärende tror jag mig istället hitta i efterordet, där Greider beklagar att många som följer honom som debattör knappt ens har hört talas om hans poesi. Författarens persona, tycker jag mig förstå, ska visa vägen till dikterna, och dikterna vägen till människan. Och om den självbiografiska ansatsen kan locka Greiders månghövdade publik till poesihyllan är det väl ett syfte så gott som något.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.